Rapport

Digital inkludering – med fokus på nyanlända personer över 50 år

Vad behöver nyanlända i Sverige som är över 50 år för att stärka sin digitala kompetens? Hur ser målgruppen på sina möjligheter, behov och kapacitet att delta i det digitala samhället? På vilket sätt skulle kommunerna kunna stödja målgruppen i att öka sin digitala kompetens?

För att svara på de frågorna genomfördes dels en översiktlig litteraturstudie, dels intervjuer. De grupper som intervjuades var nyanlända personer över 50 år, nyanlända personer i andra åldrar samt personer som arbetar med att stödja nyanländas digitala kompetens.

Digitaliseringen av samhället kan ses som en process, där olika människor har olika förutsättningar och löper olika risk att hamna efter. För att åstadkomma digital inkludering krävs att digitala tjänster är tillgängliga och användarvänliga, samt att samhället ger det stöd som behövs för att invånare ska kunna lära sig de nya digitala tjänster som introduceras. Digitalt utanförskap är också situationsbetingat, vilket innebär att när ny teknik och nya digitala verktyg introduceras så kan situationen skifta – där den som tidigare varit inkluderad i stället bli exkluderad.

Faktorer som försvårar digital inkludering

Rapporten visar på flera faktorer som kan försvåra för nyanlända personer över 50 år att öka sin digitala kompetens och bli digitalt inkluderade. De kan exempelvis tillhöra flera av de grupper som oftare än andra befinner sig i digitalt utanförskap; äldre, personer med låg eller ingen utbildning, låg inkomst och personer med funktionsnedsättning. För nyanlända är språket också ofta ett hinder och bland de som är över 50 år finns en betydande andel som inte tidigare lärt sig läsa och skriva.

Intervjuerna visar att nyanlända personer över 50 år är motiverade till att lära sig använda digitala tjänster. De flesta har en smarttelefon, men sällan dator. De flesta har också ett eget BankID, men inte alla kan betala sina räkningar själva. De får ofta hjälp av sina anhöriga, och de som inte har anhöriga söker hjälp på servicecenter eller hos sina lärare. Bland de som är över 50 år finns en större osäkerhet och rädsla för att göra fel när de använder digitala tjänster.

Hur kan nyanlända personer över 50 år bli mer digitalt inkluderade?

Målgruppen kan gagnas av att erbjudas kurser i sin hemkommun, på sitt modersmål till att börja med. Det är av stor vikt att målgruppen verkligen nås av information om kurserna och att informationen är tydlig. Det är också viktigt att det finns förebilder som ger nyanlända äldre tilltro till att de också kan lära sig. För de som går kurser är det viktigt att de omges av en stödjande och uppmuntrande pedagogik.

Det är också viktigt att det finns olika möjligheter att lära sig. Det kan vara kommunala kurser som ges antingen fristående eller som en del av etableringsprogrammet. Det finns också möjlighet för andra aktörer, exempelvis civilsamhället, att spela en större roll. Dessutom finns det förutsättningar för att lägga in utbildningsmoment i sfi-undervisningen eller samhällsorienteringen. Andra möjligheter kan vara digitala coacher, servicecenter, bibliotek och Digidel-center.

Kommunerna och staten behöver samarbeta

Kommunerna behöver tillräckligt med resurser för de många viktiga initiativ de tar för att öka den digitala kompetensen. Kommunerna behöver också samarbeta med de statliga myndigheter som tillhandahåller flera av e-tjänsterna, dels för att samordna utbildning, dels för att göra tjänsterna mer användarvänliga.

Kontakt

Jeanette Olsson

Forskare och projektledare

031-335 51 86

I korthet

Författare

Jeanette Olsson och Louise Bäckemo Johansson

Framtagen/publiceringsår

Oktober 2022

Uppdaterad