Gör Signs of Safety någon skillnad i utredningsarbetet med barn och familjer?

Signs of Safety är en modell som socialtjänsten i många kommuner använder för utredning och stöd i familjer där det finns oro för att barn far illa. Men det är utifrån ett forskningsperspektiv oklart vad som skiljer de verksamheter som arbetar enligt modellen från de som inte uttalat gör det, och därför gör FoU i Väst en studie i sex kommuner.

Under 2025 avslutar FoU i Väst en studie av två socialtjänstverksamheter som använder modellen sedan länge, två som är i implementeringsfas och två som inte använder modellen alls. Vid Socialchefsdagarna kommer resultatet för första gången presenteras tillsammans med några deltagare.

– Vår ambition är, som i alla våra studier, att föra en dialog under resans gång mellan forskare och de kommuner som deltar, så att vi inte bara samlar in data och redovisar ett resultat vid ett tillfälle och sen händer inget mer. Vi behöver få till ett långsiktigt samtal om vad Signs of Safety innebär och vad som eventuellt skiljer de verksamheter som använder modellen från dem som inte gör det, säger Anna Melke, ansvarig forskare för studien.

Centrala delar i modellen

Vilka skillnader är då rimliga att förvänta? Forskarna har fokuserat på några av de aspekter som de menar är centrala för modellen och som kan förväntas vara viktiga för familjerna. Det handlar exempelvis om hur föräldrar, barn och deras sociala nätverk – exempelvis släktingar, vänner och grannar – involveras i utredning och insatser och om hur bedömningar av risk och skydd görs. Flera källor har använts för att studera det sociala arbetet.

– Vi forskare läste initialt 15 utredningar i varje kommun och därefter har socialsekreterare, förste socialsekreterare och chefer läst ytterligare 40 utredningar från den egna kommunen. Det har genererat väldigt bra samtal om det glapp som alltid finns mellan hur man vill göra och hur man faktiskt gör. Hur ofta pratar socialsekreteraren exempelvis med barnet eller med den nätverksperson som beskrivs som viktig? Vi har även skuggat metodhandledning under två perioder, vilket också ger en bild av utredningsarbetets utmaningar och hur man tar sig an dem, berättar Anna.

För att även fånga föräldrars, barns och ungdomars upplevelser har de intervjuat familjer vars utredning nyligen har avslutats. Det är svårt att rekrytera brukare till forskningsstudier och målet var att nå långt fler än vad som blev fallet.

– Vi har träffat ett tjugotal familjemedlemmar som berättat hur de uppfattat utredningen: om det varit begripligt och om de känt sig delaktiga och lyssnade på, om de tycker att de fått den hjälp de behöver och vad de har för medskick till socialtjänsten. Även om vi inte har kommit i kontakt med så många, har det varit värdefulla samtal som ger bra feedback till verksamheterna, säger Anna.

Studieresa till England

Som en del av forskningsprojektet har Anna Melke också gjort en forskningsresa till England som är ett av de länder där modellen utvärderats i relativt stor skala. Syftet med resan var att träffa både forskare och praktiker för att bättre förstå vilka skillnader som kan finnas i ländernas förståelse och användning av Signs of Safety.

– Det som gör det svårt att forska om Signs of Safety är att det inte är klarlagt vad som krävs för att säga att man jobbar med Signs of Safety. Är det att man har gått en kurs? Eller är det att man gör vissa saker? I så fall vilka? Och hur ofta behöver man göra de sakerna i så fall? Vad går gränsen för när man kan säga att man tillämpar den här modellen eller att man bara är inspirerad av den? Därför har det varit väldigt värdefull att diskutera det med många olika parter, både med dem som tror mycket på Signs of Safety och dem som är mer skeptiska.

Syftet med Englandsvistelsen var också att hämta mer generell inspiration till forskning och utveckling i socialtjänsten. Även om Englands socialtjänst har stora utmaningar i form av nedskärningar, kvalitet och personalomsättning, så menar Anna att det fanns exempel på spännande lösningar, där kompetensutveckling tycks få en mer central och vardagsnära plats.

– I engelska kommuner finns till exempel Principal Social Workers, som är erfarna socionomer som har i uppgift att bevaka att socialsekreterarna har en rimlig chans att göra ett gott jobb. De rör sig mellan alla nivåer, från att vara role model för nya socialsekreterare, till att analysera uppföljning tillsammans med chefer, designa kompetensinsatser och nätverka på regional och nationell nivå.

Lärande, reflektion och analys

Anna menar att en av de saker som lyfts fram i Signs of Safety är att det behövs tid för gemensamt lärande, reflektion och analys. Socialsekreterare uppmuntras att bygga relation till de familjer som utreds och till att inte vara för snabb i sina bedömningar eftersom det finns risk att fastna i förutfattade meningar, första intryck och rädslan för att göra fel, eller en övertro på professionella lösningar framför familjens egna. Samtidigt är det oklart om det verkligen finns tid eller plats för det i verkligheten.

– Jag fick intrycket att den typen av tjänster bidrog till att omhänderta en modell som Signs of Safety på ett sätt som jag tror krävs för att den inte ska bli alltför vag. Då tror jag man behöver både mer mentorskap och mer datadriven och tät uppföljning. Kanske behöver vi stärka förutsättningarna för det? Annars är risken att förändringar stannar vid retorik, snarare än vid praktik oavsett vilka modeller det handlar om, menar Anna.

Rapport och konferens i början av 2026

En svensk rapport kommer att publiceras på Göteborgsregionens hemsida i början av nästa år och en digital, nationell konferens planeras till den 27 mars. Under projekttiden har många svenska kommuner hört av sig med nyfikna frågor om resultatet. Vid socialchefsdagarna kommer inte hela materialet att vara färdiganalyserat, men forskarna utlovar ändå vissa resultat och ser fram emot en dialog kring dem.

Kontakt