”Jag kommer att kämpa hårt för att vi ska bli en permanent verksamhet”

När barn och unga inte kommer till vården får vården komma till dem. Det är en av utgångspunkterna för ett nytt multiprofessionellt team i Alingsås, som vänder sig till barn och unga med svår psykiatrisk och psykosocial problematik. Här berättar teamet om hur de jobbar och hur de tacklar de utmaningar som uppstår när kommun och region ska samverka.

Det råder lite nybyggaranda i lokalen som är belägen i centrala Alingsås, i samma hus som barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Lisa Sernvik möter upp i det som ska bli ett väntrum. Strax intill ligger ett hemtrevligt mötesrum med hörnsoffa och fåtöljer samt ett stort, ljust kök som också tjänar som konferenslokal.

I köket har Team FACT ung SAMLA precis avslutat sitt veckomöte. Lisa Sernvik är team- och projektledare. Sedan januari 2025 har hon arbetat med att bygga upp teamet på uppdrag av SAMLA vårdsamverkan, ett samverkansforum för VGR och kommunerna Alingsås och Lerum.

– Nu är det region och kommun tillsammans. Vi är ett team, vi är varandras kollegor. Vi åker ut i samma bil till barn och unga där de vill bli mötta, på deras arenor. Vi jobbar mycket med hembesök. Det är socialtjänsten historiskt bra på, men BUP mindre vana vid. Att få psykiatrisk vård i hemmet är ovanligt men det erbjuder vi, berättar Lisa Sernvik.

”Barn och unga ska få en ökad funktionsnivå och livskvalitet”

Målsättningen är att teamet ska nå och hjälpa barn och ungdomar som inte tar sig till psykiatrin eller socialtjänsten och som på många sätt är isolerade från samhället.
Teamets arbete ska också ses mot bakgrund av att allt fler barn och unga placeras på HVB (Hem för vård eller boende) eller SIS-institution (ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse) utanför regionen, långt från hemmet. Det innebär att barnet tvingas byta BUP-kontakt och risken är stor att den psykiatriska vården blir osammanhängande. Placeringarna är också mycket kostsamma för regionen.

Med teamet hoppas man kunna göra mer på hemmaplan för att undvika akut heldygnsvård inom psykiatrin eller att barn placeras i familjehem eller på institution.

– Det har inte funnits rätt insatser för att möta de här barnen i hemmet. I grunden handlar det om god och nära vård och att samordna kommunens och regionens insatser på ett bättre sätt. Målet är att barn och unga ska få en ökad funktionsnivå och livskvalitet, säger Lisa Sernvik.

En utgångspunkt för teamets arbete är vårdmodellen och arbetsmetoden FACT ung (se faktaruta).

– Jag som socionom tilltalas av att FACT ung bygger på att barn och unga själva får skatta sin livskvalitet och vara delaktiga i sin egen vårdplanering. Vad upplevs som livskvalitet trots att livet ibland är svårt? Fokus ligger mindre på symtomreducering för den psykiatriska problematiken och mer på ökad funktionsnivå i vardagen och förhöjd upplevd livskvalitet, säger Lisa Sernvik.

Teamet i Alingsås började ta emot barn och ungdomar under hösten 2025. Idag arbetar tio personer i teamet (med varierande tjänstgöringsgrad): en projekt- och teamledare som också är kurator, två psykologer, fyra familjebehandlare, en sjuksköterska, en boendestödjare och en psykiater/överläkare. Parallellt arbetar vissa av teammedlemmarna antingen på BUP i Alingsås eller i socialtjänsten i Lerum eller Alingsås. Förhoppningen är att inom kort också knyta en eller två peer supporters till teamet (se faktaruta).

Teamet är en remissinstans dit BUP och socialtjänsten kan remittera barn och unga och det är teamet som självständigt bedömer de remisser som kommer in.
Det första teamet gör när de börjar arbeta med ett barn eller ungdom är en grundläggande kartläggning.

– Det handlar ofta om familjer där man redan har försökt göra mycket, men även om det finns mycket information att agera på så kan kartläggningen få oss att se andra saker. Vi får en annan förståelse för den psykiatriska problematiken när vi är inne i hemmet, berättar Lisa Sernvik.

Nästan alla barn och unga som teamet möter har sedan tidigare haft kontakt med BUP och/eller socialtjänsten.

– Vissa familjer är så behandlingströtta och de har varit med om så mycket, säger Josefine Lagergren som är sjuksköterska.

Kollegan Carina Lundkvist arbetar som familjebehandlare. Hon beskriver de barn och ungdomar teamet vänder sig till så här:

– De kanske behöver komma till BUP, men har av olika anledningar inte klarat av att ta sig dit. De här barnen kan vara helt isolerade från samhället, de kanske till och med har hållit sig på sitt rum och isolerat sig från sin familj. De saknar en meningsfull anknytning till skola och till lokalsamhälle och i många fall även den positiva kontakten till familjelivet.

Teamet menar att de kan erbjuda en annan typ av stöd än vad de här familjerna har fått tidigare.

– Jag tror att barnen kan känna sig sedda på ett annat sätt, att de känner sig utvalda. Utifrån barnets och familjens behov kan vi ha en flexibilitet. Vi kanske är två familjebehandlare och en sjuksköterska som inleder arbetet. När vi ser att det till exempel finns behov av en psykolog så kan vi erbjuda det. Det är viktigt att vi växeldrar. Ibland har alla professioner varit inne och vissa hänger kvar hela tiden. Dessutom kan behoven förändras över tid, säger Jeanette Amnehag som är familjebehandlare.

Hennes kollega Ida Heldius är psykolog. Hon ser stora fördelar med att vara en del i ett multiprofessionellt team som kan arbeta på olika arenor:

– Vi har möjlighet till en annan mottaglighet och följsamhet än när vi jobbar inne på BUP. I teamet får vi låna varandras kompetenser på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. Metodmässigt är det korrekt att ses på olika arenor. Socialtjänsten är nog mer vana att jobba så medan psykiatrin inte är det, så det är spännande och nytt. Hur ska jag göra nytta under de här premisserna? Det är inget jag är skolad i.

”Det är ashäftigt att ha med BUP när man åker ut till familjen”

Jeanette Amnehag är så glad över att ha kollegor från BUP med sig i mötet med familjer:

– Det är ashäftigt att ha med BUP när man åker ut till familjen! Vi kan hjälpa barn snabbare – och vi kommer igen och igen. Tänk att få höra BUP:s läkare säga det!

Ida nickar och fyller i:
– Snabbare ja – men också långsammare eftersom vi arbetar utifrån en annan tidshorisont.

Detta är ett utmärkande drag för teamets arbete:

– Vi är ett intensivt behandlingsteam som kan möta familjen en eller flera gånger i veckan för vi vet att den här målgruppen kan behöva det. Vi har möjlighet till det. Det jobbas kväll och helg ibland. Vi kan mötas i skolan, på fritiden, hemma, här hos oss eller i samband med någon aktivitet. Vi kommer begränsa hur många barn och unga vi kan ta emot för att möjliggöra att vi ska kunna bedriva ett intensivt behandlingsarbete. Hellre att vi har kö än att vi gör ett halvdant arbete. Vi hoppas dock att vi ska kunna ta emot alla barn och unga som är i behov av vårt teams insatser, säger Lisa Sernvik.

Men en bortre gräns finns naturligtvis:

– När man kan tillgodogöra sig den ordinarie vården eller socialtjänsten så ska man inte vara aktuell i FACT-teamet längre. Att göra bra övergångar till ordinarie vård kommer att vara avgörande, säger Lisa Sernvik.

I samtalet blir det tydligt vilken betydelse ett multiprofessionellt team kan ha inte bara för barn och unga och deras familjer – utan också för de professionella:

– Att ingå i ett team innebär att man inte står ensam i frågorna. Man har ett team där alla är insatta och man kan bolla med varandra. Alla har olika kompetens som de bidrar med, säger Isabella Almgren, familjebehandlare.

– Sträckan mellan oss är obefintlig. Man känner inte att man bara är inkallad till en konferens, det är tätt samarbete hela tiden även om jag bara är i teamet på 20 procent, säger Josefine Lagergren, sjuksköterska.

– Det blir en smidig kommunikation mellan socialtjänsten och BUP och det är mindre risk att viktiga saker blir liggande eller försvinner på vägen, säger Jeanette Amnehag, familjebehandlare.

– Vi har en samsyn och jobbar tillsammans mot samma mål! Annars kan det vara så att vården jobbar med en sak och socialtjänsten med en annan utan vetskap om varandras arbete, säger Carina Lundkvist, familjebehandlare.

– Att jag sökte mig hit var ju för att det är en modell som är skapad utifrån behovet som patienten har. Man har tänkt till. Vi har de här patienterna, hur kan vi bäst hjälpa dem? Det kan jag se är det mest positiva med hur vi jobbar, säger Johan Wilhelmsson, psykolog.

Utmaningar när kommun och region ska samverka

Så långt bubblar teamets medlemmar av entusiasm. Men – och det tenderar ju alltid att finnas ett men när det kommer till samverkan:

– Det som är svårt när två verksamheter möts är främst de administrativa utmaningarna. Vi har inte samma journalsystem, vi har olika riktlinjer, olika chefer och så vidare. Det är tungrott när kommun och region ska mötas. Vi har tur som har en styrgrupp som är så engagerad och vill att det här ska bli lyckat. Ett tips är att tänka ut lösningar på den typen av frågor innan man startar en verksamhet av det här slaget, säger Lisa Sernvik.

Teamet saknar alltså ett gemensamt dokumentationssystem men de har en så kallad FACT-tavla, som innehåller den gemensamma vård- och stödplan som de jobbar utifrån med respektive barn och familj. Teamet har dagliga “tavelmöten” där de går igenom dagens agenda och planerar vård och behandling kontinuerligt för aktuella barn och ungdomar.

– Att vi inte har ett gemensamt dokumentationssystem är den största administrativa utmaningen. Men vi har löst det genom att anställda i Lerums och Alingsås kommuner har tillgång till varandras journalsystem och så genom vår FACT-tavla. Vi har också skapat en gemensam digital plattform med dokument som alla kommer åt, säger Lisa Sernvik.

Sekretessfrågan har man löst genom att familjerna får lämna samtycke till att teamet delar information med varandra.

För att hitta sätt att komma runt det faktum att teammedlemmarna har olika chefer, så har de skapat en verksamhetsplaneringsstruktur (liknande APT) där de varannan vecka lyfter viktiga verksamhetsfrågor och planerar tillsammans. På detta sätt kan de anställda snabbt stämma av med sina chefer vid behov och återkoppla till teamet.

– Jag arbetar även för att hålla styrgruppen kontinuerligt informerad om verksamhetens utmaningar eftersom de har stor påverkan på beslut som tas inom respektive verksamhetsområde där teamets medlemmar är anställda, säger Lisa Sernvik.

En annan sorts utmaning är att teammedlemmarna kommer från helt olika världar när det gäller arbete med målgruppen.

– Vi har olika språk, olika förhållningssätt, olika behandlingsmetoder och olika förförståelse beroende på om vi arbetar inom region eller kommun. Det har varit viktigt att belysa dessa skillnader och lära av varandra. Här är det hjälpsamt att vi har valt att arbeta utifrån FACT ung som är en metod som är utformad för att passa denna typ av tvärprofessionella team. Metoden hjälper oss att hitta ett gemensamt språk och angreppssätt, berättar Lisa Sernvik.

En så konkret och praktisk sak som gemensamma lokaler är också något att tänka på.

– Att vi ses i de här lokalerna och utgår härifrån tillsammans gör så mycket för vårt samarbete, säger Ida Heldius.

Det har hänt mycket sedan januari 2025 då arbetet med att bygga upp teamet startade. Alla professioner och kompetenser är på plats med undantag av peer support, som är på gång. Lisa Sernvik är övertygad om att teamet behövs och kan göra stor skillnad.

– Jag kommer att kämpa hårt för att vi ska bli en permanent verksamhet, säger hon.

Kontakt