Rapport

Vad löser ”Lösa”?

En studie av en barn- och lösningsfokuserad metod i Göteborgs stads socialtjänst.

Denna rapport utforskar Lösa, som är en barn- och lösningsfokuserad arbetsmetod implementerad i Göteborgs stads socialtjänst för att främja barns delaktighet och stärka lösningsorienterat arbete med deras nätverk. Metoden har sitt ursprung i ett medarbetarinitiativ från två socialsekreterare och har sedan 2021 implementerats i stadens fyra stadsområden, med start i område Sydväst.

Lösa bygger på användning av barnanpassat material som gör det möjligt för barn att förstå socialtjänstens processer, uttrycka sina åsikter och vara mer delaktiga i beslut som rör dem. Samtidigt syftar metoden till att aktivera barnens sociala nätverk för att bidra till deras trygghet och säkerhet.

Studien har bedrivits som följeforskning, vilket innebär ett nära samarbete mellan forskare och verksamhet under hela uppdraget. För att skapa en bred bild av Lösa har flera datainsamlingsmetoder använts: enkäter och intervjuer med både barn och socialsekreterare, observationer av utbildningar, inspirationsgrupper och handledningsmöten samt aktläsning.

Hur används ”Lösa”?

Rapporten visar att Lösa är en integrerad del av arbetet med barn och unga och att metoden har bidragit till att hålla frågan om barns rättigheter levande. Lösa ger tillgång till flera verktyg och mallar som är lätta att använda.

Samtidigt visar resultatet att det är vissa delar av Lösa som framförallt används och att det är svårt att särskilja Lösa från annat delaktighetsarbete. Medarbetare understryker att det går att jobba med barns och ungas delaktighet på många sätt och att de värnar friheten att själva avgöra när Lösa passar. En generell utmaning består i att implementera något nytt i en verksamhet som socialtjänstens barn- och ungaenheter, som präglas av personalomsättning och tidsbrist.

Rekommendationer

Rapporten avslutas med rekommendationer om vad verksamheten bör lägga vikt vid i det fortsatta arbetet med barns rättigheter, delaktighet och nätverk.

Författarna pekar särskilt på vikten av att skapa delaktighet bland medarbetare och unga i utvecklingen av Lösa och att förankra processledningen i stadens strukturer för kvalitet, kompetens och kunskap. Risken är annars att arbetet med Lösa blir för personbundet och en parallellprocess som inte byggs ihop med övriga material, metoder och modeller som socialsekreterare har att förhålla sig till.

Om staden vill veta huruvida Lösa bidrar till de värden som metoden är tänkt att skapa behövs också en systematisk uppföljning av hur materialet används och hur det blir för de barn, ungdomar, föräldrar och nätverkspersoner som har kontakt med socialtjänsten.