Från teori på Socialstyrelsen till praktik i kommunerna

Hur kan kunskapsstöd som Socialstyrelsen tar fram implementeras ute i kommunerna? Härryda kommun och socialförvaltningen Hisingen i Göteborg har tillsammans med ett 60-tal kommuner runtom i landet deltagit i ett pilotprojekt där syftet varit att förbättra förutsättningarna för att kunna implementera ett högaktuellt kunskapsstöd i praktiken.

Socialstyrelsen publicerade 2021 ett kunskapsstöd om insatser till barn med hög risk för fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott. Kunskapsstödet har blivit mycket aktuellt mot bakgrund av ökningen av grövre kriminalitet bland unga men också genom att den kommande socialtjänstlagen trycker hårdare på att arbeta förebyggande och utifrån bästa tillgängliga kunskap. Kunskapsstödet är också relevant i ljuset av den nya lag som säger att kommunerna ska bedriva ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete Länk till annan webbplats..

Ett nationellt pilotprojekt

Han har varit projektledare för det pilotprojekt som syftade till att stödja kommunerna i att använda kunskapsstödet i praktiken och på sikt någon eller några av de rekommenderade insatserna. Piloten genomfördes inom ramen för det så kallade Partnerskapet i samarbete mellan Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och regioner (SKR) och regionala samverkans- och stödstrukturer (RSS), se faktaruta.

Samtliga kommuner i landet erbjöds att delta i piloten men det fanns vissa villkor.

– Kommunerna skulle vara med på samtliga aktiviteter, det var inte ett smörgåsbord där man kunde välja. Ett annat villkor var att det skulle finnas en regional kontaktperson som kunde ta ett regionalt samordnande ansvar, berättar Thomas.

65 kommuner i 14 län kom att delta i piloten. I Göteborgsregionen deltog Alingsås, Härryda, Mölndal samt socialförvaltningarna Hisingen och Sydväst i Göteborgs Stad. GR var regional samordnare och höll även i vissa aktiviteter, exempelvis regionala workshoppar.

Pilotprojektets innehåll

Piloten bestod av fyra huvudsakliga aktiviteter. Vissa genomfördes digitalt, andra på plats.

De två första aktiviteterna bestod i en introduktion till kunskapsstödet och en fördjupning i principerna om risk, behov och mottaglighet (RBM). Båda dessa aktiviteter genomfördes i form av föreläsningar följda av regionala workshoppar.

Därefter följde informationstillfällen med utförare som erbjuder de insatser som rekommenderas i kunskapsstödet. Kommunerna fick en kort beskrivning av insatserna, hur de genomförs, kostnader, vilka resurser som krävs och hur man gör om man vill komma i gång.

Den fjärde och avslutande aktiviteten utgjordes av en introduktion till avtalssamverkan. Det kan vara svårt för en enskild kommun att erbjuda alla de insatser som kunskapsstödet rekommenderar men genom avtalssamverkan kan kommunerna gå samman. Denna aktivitet bestod bland annat av en föreläsning från SKR.

Vad händer nu?

Alla parter i piloten är överens om att det behövs fortsatt stöd för implementering av kunskapsstödet. Socialstyrelsen och SKR kommer se över vilka möjligheter som finns. De kommer också att samla RSS för att diskutera på vilka olika vis RSS kan ges stöd för att i sin tur kunna fungera som ett stöd för kommunerna.

Under slutet av 2023 kom flera regeringsuppdrag som på olika sätt har beröringspunkter med det här kunskapsstödet. Det gäller bland annat regeringsuppdraget till Socialstyrelsen om förstärkningsteam Länk till annan webbplats. som ska stärka socialtjänstens brottsförebyggande arbete med barn och unga. Socialstyrelsen kommer se över hur det uppdraget kan bli en del av arbetet med att ge stöd för fortsatt implementering av kunskapsstödet.

En användbar modell

En tanke med piloten var också att inför framtiden dra lärdom av processen och genomförandet. Detta för att kunna utveckla stödet till implementering av framtida kunskapsstöd. 83 procent av kommunerna som deltog ansåg att pilotkonceptet, i ganska eller mycket hög utsträckning, kan användas för spridning och implementering av andra kunskapsstöd.

– I och med att utvärderingarna gav så pass goda resultat så är ändå tolkningen att det här var en användbar modell för stöd vid implementering – i synnerhet när stödet innehåller rekommendationer. Vi tänker gott att man kan ha den här modellen som utgångspunkt för att arbeta med andra kunskapsstöd framöver, säger Thomas.

Vad tycker kommunerna?

En av de kommuner som deltog i piloten var Härryda, där Susanne Grabe är verksamhetschef för barn och familj.

– Vi såg det här projektet som en möjlighet att öka vår kunskap kring den här målgruppen. Det var något vi behövde bli bättre på. Vi måste få kännedom om dessa barn och ungdomar och möta upp dem tidigare. Många hos oss deltog i workshoppar och webbinarier och det har gett oss mer kunskap. Det blir en bra dialog kring målgruppen. Hur kan vi jobba med den här gruppen så att det ger effekt? Sen var lärandeseminariet jättebra där vi fick ta del av vad andra kommuner gjort.

Ett annat inslag som Susanne tyckte var värdefullt handlade om avtals- eller kommunsamverkan – ett område där hon skulle vilja ha mer hjälp.

Samtidigt betonar hon att kommunsamverkan inte löser allt.

– Det som är kruxet är att de här insatserna är så omfattande. Vi kan inte erbjuda alla de här metoderna för det är dyrt och kräver stora resurser men vi behöver erbjuda strukturerade insatser. Hur kan vi ändå göra så gott vi kan med det som vi vet kan ge effekt? Det hade vi behövt prata om.

Grannkommunen Göteborg har i kraft av sin storlek en annan utgångspunkt, bland annat genom att flera av de insatser som rekommenderas i kunskapsstödet de facto finns att tillgå.

– Utmaningen för oss är mest hur:et och att man faktiskt håller sig till de metoder som anges. Vi på myndighetssidan ska stå för ett vad och utförarna ett hur men ibland går man ifrån detta och tar vad man tycker passar i vissa situationer. Här finns kanske en kultur där det är två domäner som möts, säger Arvid Larsson.

– Aktiviteterna var mer riktade till oss på myndighetssidan och det handlade inte så mycket om implementering för utförardelarna. Men det hänger ju ihop. Det hade behövts ett större grepp kring myndighet och utförare för att få med alla i båten, säger Arvid.

Om kunskapsstödet och insatserna ska kunna implementeras tror han att man behöver tänka till kring utbildning – och våga prioritera.

– Det var intressant att höra Storstockholm berätta på lärandeseminariet att de har bestämt sig för att utbilda brett i FFT, Funktionell familjeterapi. Här har det varit svårare att få gehör för vilka utbildningssatsningar vi behöver göra. Det vore också bra om man från Socialstyrelsen eller liknande tog ansvar för att anordna en viss typ av utbildningar. Att få en skjuts även i det praktiska hade många uppskattat, säger Arvid.

Kontakt