Så blir forskning en del av vardagen – praktiknära forskning i Kungsbacka

Hur utvecklar man undervisningen på ett sätt som håller över tid och som faktiskt gör skillnad i klassrummet? I Kungsbacka kommun har lektorerna Louise Frey och Helena Sagar varit drivande i ett flerårigt utvecklingsarbete där forskning kopplats samman med hela skolorganisationen. Resultatet är en modell där förbättringsarbete blivit en del av vardagen.

Redan för tio år sedan var rektorerna i Kungsbacka kommun med i ett projekt där Mette Liljenberg, forskare vid Göteborgs universitet, introducerade distribuerat ledarskap. Det ledde vidare till att lektorerna Louise Frey och Helena Sagar fick i uppdrag att ta fram en intern utbildning med fokus på undervisningens kvalitet och forskningslitteracitet.

I det arbetet blev tydligt att det saknades ett gemensamt språk för undervisningskvalitet. Nästa uppdrag blev därför att, tillsammans med verksamheten, ta fram en gemensam definition av vad god undervisning är. Louise Frey och Helena Sagar utgick från ett forskningsbaserat ramverk och vidareutvecklade det till ett lokalt kvalitetsverktyg.

– Som lektorer jobbar vi ju båda i verksamheten och är väldigt praktiknära i vår vetenskapliga ansats, berättar Helena Sagar. Vi brukar kalla verktyget för ”Hur vet du det-materialet”. Om någon till exempel säger att ”Jag har undervisning av hög kvalitet” så ska man kunna svara på frågan – hur vet du det?

Forskare som medutvecklare – inte experter vid sidan av

Nästa utmaning blev att stötta rektorerna, som behövde bättre förutsättningar att utveckla sitt pedagogiska ledarskap. Då togs kontakten återigen med forskaren Mette Liljenberg, som tillsammans med forskaren Stina Jerdborg bjöds in att vara med och planera en kompetensutvecklingsinsats för rektorer och mellanledare.

Upplägget byggde på återkommande träffar två till tre gånger per termin, kollegiala samtal och uppgifter mellan träffarna. Kunskap och erfarenheter skulle flöda mellan nivåerna: från klassrum till rektor, mellanledare och förvaltning.

Forskarna såg satsningen som unik och sökte ett ULF-projekt genom Göteborgs universitet för att följa och studera vad som händer mellan organisationens olika lager. Helena Sagar är medsökande, samtidigt som både Helena Sagar och Louise Frey fortsätter sitt praktiska utvecklingsarbete.

– Det är verklig samverkan. Vi har avstämningar före och efter varje träff där vi lyfter dilemman och tillsammans kopplar praktik till forskning, säger Louise Frey.

Spridning som leder till handling

En viktig del i modellen är storträffar och andra strukturer för kollegiala samtal. Här presenterar enheterna sitt arbete för varandra, vilket stärker det kollektiva lärandet.

– Mycket fokus ligger på att undervisningen utvecklas och att det som sker i klassrummen fångas upp på nästa nivå. Det gör att kunskapen sprids i organisationen, säger Helena Sagar.

Totalt har omkring 180 personer varit involverade i satsningen – från lärare och rektorer till mellanledare, verksamhetschefer och skolchef. Att deltagandet varit obligatoriskt har varit avgörande.

– Vi jobbar med tillitsbaserad styrning, men här har det krävts ett tydligt mandat och fullt stöd från ledningen. Annars hade vi aldrig kommit så här långt, säger Louise Frey.

Lärdomar och blick framåt

Om de skulle starta om arbetet i dag finns också lärdomar.

– Vi hade gärna haft en referensgrupp med rektorer och mellanledare redan från början, så att ännu fler perspektiv kommit in tidigt, säger Helena Sagar.

Samtidigt beskriver både hon och Louise Frey samarbetet med forskarna som prestigelöst och utvecklande.

– De ser saker vi kan få hjälp med, men de bestämmer inte åt oss. Det är ett samarbete som verkligen fungerar, säger Louise Frey.

ULF-projektet pågår ytterligare två terminer, och planeringen för hur samverkan ska leva vidare efter projektslut är redan i gång. Målet framåt är tydligt: stärkt mellanledarskap, mer systematiska kollegiala processer och en röd tråd mellan organisationens tre nivåer.

– Pedagogiskt ledarskap handlar inte om ledarskap i sig, utan om utveckling av undervisningen. I slutänden är det alltid barnen och eleverna som står i centrum, säger Helena Sagar.

Kontakt