Familjeorienterat arbete i familjer med missbruk

Socialstyrelsen, länsstyrelsen och kommunalförbunden i länet bjöd in till en inspirationsdag om ett arbetssätt som väcker allt större intresse. Här kan du ta del av kunskap och material från dagen.

Socialstyrelsens Maria Boustedt Hedvall inledde konferensen.

När en förälder med missbruk uppmärksammas inom socialtjänsten behövs både ett barn- och ett föräldraperspektiv i utredningar och insatser.

Ett familjeorienterat arbetssätt med en helhetssyn på och en samverkan kring familjer med missbruk hjälper både barnen och föräldern som missbrukar. Intern samordning mellan verksamhetens olika enheter möjliggör ett gott stöd till hela familjen och förebygger framtida ohälsa.


En inspirationsdag två gånger

Inspirationsdagen ägde rum i Göteborg den 6 november och i Trollhättan den 7 november. Den här artikeln bygger på föreläsningarna i Göteborg.


Föreläsarnas Powerpointbilder

Stärkt stöd till barn i familjer med missbruk – ett gemensamt ansvar
Maria Boustedt Hedvall, utredare på Socialstyrelsen

Maria Boustedt Hedvall.

Maria Boustedt Hedvall berättade att Socialstyrelsen sedan 2012 har stöttat kommuner i att utveckla ett familjeorienterat arbetssätt i familjer med missbruk. Intresset för arbetssättet ökar varje år.

– Var och en ska få bästa möjliga stöd utifrån individens behov och rättigheter men det är viktigt att komma ihåg att vi alla ingår i ett sammanhang, så man inte förlorar familjeperspektivet.


Ingen färdig modell

Ett samordnat familjeorienterat arbetssätt innebär att det behövs både ett föräldra- och ett barnperspektiv i utredningar och insatser. Barnet påverkas även om det inte lever med eller ens träffar föräldern som har en problematik. Det familjeorienterade arbetssättet är ingen färdig modell utan det kan se olika ut i olika kommuner beroende på lokala förutsättningar.


"Det är många barn det handlar om"

Karolinska institutet har gjort en patientregisterstudie som omfattar fem årskullar barn som föddes under första delen av sjuttiotalet. Den visar bland annat att närmare 8 procent av dessa barn under uppväxten hade en förälder med så allvarligt missbruk eller psykisk ohälsa att föräldern fick sjukhusvård (under minst en vecka). Räknar man in öppen vård för missbruk eller psykisk ohälsa samt missbruksrelaterade domstolsbeslut var andelen barn 17 procent.

– Det finns förstås också ett mörkertal så det är många barn det handlar om!

Vad gäller de knappt 8 procent som hade en förälder som fått sjukhusvård så gick dubbelt så många av dem ut grundskolan utan fullständiga betyg. Det var också 4–7 gånger fler av dem som utvecklade ett eget missbruk och 2–3 gånger fler hade vårdats för psykisk ohälsa.

Många av de här barnen tar ett stort ansvar hemma. Man brukar tala om unga omsorgsgivare (young carers). En registerstudie som gjordes vid Göteborgs universitet på ett representativt urval av niondeklassare visade att sju procent av ungdomarna utför ett omfattande omsorgsarbete hemma. Det handlar om praktiskt men även emotionellt stöd som tar mycket av deras energi.

En studie vid Maria Ungdom av ungdomar med egna missbruksproblem visade att många av dem hade vuxit upp i familjer med missbruk och psykisk ohälsa. Men det var först när de utvecklat ett eget missbruk som det framkom att de haft en sådan uppväxt.

– Ju tidigare barn och familj får stöd och hjälp, desto lättare är det att förebygga och hjälpa. Förälderns beroende tar barnens barndom.

Vid sidan av det mänskliga lidandet medför de här problemen stora kostnader ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Beräkningar visar att det rör sig om 35 miljarder kronor årligen som går att hänföra till produktionsbortfall vid sjukskrivning, förtidspensionering, för tidig död och vårdkostnader.

Hinder och framgångsfaktorer

I praktiken innebär ett samordnat familjeorienterat arbetssätt att socialtjänstens olika enheter behöver samverka internt och möta familjen tillsammans, samordna utredningar och bedömningar av behov.

Ett pilotprojekt som Socialstyrelsen genomfört tillsammans med fem kommuner visar att det inte är helt enkelt att införa det nya arbetssättet. Hög personalomsättning och arbetsbelastning, brister i ledningsstöd och förändringströtthet kan exempelvis verka hindrande. Men det finns också en rad framgångsfaktorer, som uthålliga projektmedarbetare med tydliga mandat, fungerande arbetsledarskap och förankring på flera nivåer, att det finns mottagningsfunktioner på både barn- och unga respektive vuxenenheterna, att det finns positiva erfarenheter av liknande förändringsarbete vad gäller samverkan, att man utbyter erfarenheter med andra kommuner samt att familjer i behov av stöd upplever sig bra bemötta och får hjälp – då sprids ryktet att socialtjänsten gör ett gott arbete.

– Man kan börja med enstaka pilotärenden för att sedan systematiskt följa upp och skala upp arbetet, avslutade Maria Boustedt Hedvall.

Tips! Kunskap och vägledning i att införa ett familjeorienterat arbetssätt finns på Kunskapsguidenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och Nationellt kompetenscentrum anhörigalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Barnets egen röst – vad vill unga ha för stöd? Lösningar och konkreta verktyg för att möta barnens behov.

Artemis Svenningsson, coachhandledare, Maskrosbarn i Göteborg

Artemis Svenningsson.

Maskrosbarn är en barnrättsorganisation som vänder sig till ungdomar i åldern 13–19 år som har minst en förälder med missbruk, psykisk ohälsa eller som utsätter ungdomen för våld. Organisationen arbetar med både stöd och påverkan.

– En halv miljon barn i Sverige har minst en förälder som mår psykiskt dåligt, dricker för mycket eller tar droger. Vi vet att barnen far illa och att det får konsekvenser för dem, sa Artemis Svenningsson.

Barn som växer upp under de här förhållandena löper högre risk än andra att drabbas av psykisk ohälsa, risken är dubbelt så stor att de går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet och de känner ofta ensamhet och skam.

Barnen tror oftast också att det är deras eget fel och att de har ett ansvar för att göra föräldern frisk. De kan även bära på en rädsla för att själva bli som sin förälder och tillit till vuxna kan vara svårt.


Ett arbetssätt som genomsyras av barns delaktighet

Maskrosbarns arbetssätt genomsyras av barns delaktighet. De medskapar tillsammans med barn och samarbetar direkt med dem i rapporter, remisser och utvecklingsarbeten.

I mötet med socialtjänst och andra vuxna beskriver barnen vikten av att möta någon som är snäll, skapar bra förutsättningar och är genuint intresserad av deras upplevelser och känslor. Något annat de brukar nämna är att kanske dela något personligt om sig själv och skapa en allians med barnet. Många av barnen upplever att detta sker gentemot föräldern snarare än gentemot barnet. Barnen vill också ha information om sina rättigheter och stöd för sin egen skull.


Barnrättsboxen till alla socialkontor

I dagarna fyller Barnkonventionen 30 år och detta uppmärksammar Maskrosbarn genom att ge ut Barnrättsboxen. Den innehåller flera olika verktyg som tagits fram tillsammans med ungdomar och socialsekreterare. Verktygen kommer att finnas på Maskrosbarns webbplats inom kort och även skickas ut till landets socialkontor.


Maskrosbarns egna insatser

Många av de öppna insatser som erbjuds ungdomar har funnits länge utan att utvärderas. Mot den bakgrunden och mot bakgrund av vad ungdomar upplever saknas, så har Maskrosbarn utvecklat ett antal insatser.

Coachprogrammet är en insats som utvecklats i samarbete med Värmdö kommun. Utgångspunkten var ungdomars upplevelser av kontaktpersoner. Ungdomarna lyfte fram att de har behov av att prata om det som är tungt och att den som lyssnar ska ha förmåga att förstå och ta emot detta.

– Många ungdomar upplever att vuxna blir skrämda och att den egna känslan tar över när de hör ungdomarna berätta. Ungdomarna vill också ha en vuxen som finns under lång tid så att det är möjligt att skapa en relation. De har också behov av att träffa någon med liknande erfarenheter som de själva. Därför har coachen själv vuxit upp med missbruk eller psykisk ohälsa. Coachen är ett maskrosbarn som fungerar som en förebild och som ger möjlighet till identifikation.

Coach vid placering är en annan insats som utvecklats utifrån att ungdomar vill ha kontakt med någon utanför familjehemmet och socialtjänsten. Insatsen har utvecklats med utgångspunkt i barns beskrivningar av hur de vill att en stödperson ska vara och utifrån vad de uppger att de tidigare har saknat.

Maskrosbarn erbjuder också Helgläger för ungdomar som har behov av att komma hemifrån och få lite andrum. Här träffar de andra ungdomar med liknande erfarenheter och stöd ges både individuellt och i grupp.

Tips!Maskrosbarns webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster hittar du mer information om insatser och verktyg. Där finns även dessa två rapporter:

  • Frågar man inget – får man inget veta. En kvalitativ och kvantitativ intervjustudie med 50 ungdomar.
  • Jag är bara en påse med pengar – en rapport av Maskrosbarn om ungdomars upplevelser av insatser från socialtjänsten.

Maskrosbarn finns på Instagramlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och Facebooklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Våga se, våga fråga och samverka – risk- och skyddsfaktorer och hur man kan arbeta för tidig upptäckt

Elisabet Näsman, professor emeritus vid Sociologiska institutionen, Uppsala Universitet

Elisabet Näsman.

Elisabet Näsman och hennes kollegor har intervjuat 50 barn i åldern 6–20 år som har levt eller fortfarande lever med en förälder med missbruksproblem. De har även intervjuat 21 föräldrar.


Barnets strategier för att hantera situationen

För att själv försöka undvika att påverkas av förälderns missbruk använder barn strategier som anpassning, att undvika den berusade föräldern, att fly hemmet, berätta och söka hjälp, distraktion (att ägna sig intensivt åt något annat för att slippa tänka på föräldrarnas problem), avstängning (att stänga av sina känslor), relativisering (försöka lyfta fram det positiva och tänka positiva tankar) samt förnekelse.

Barnen försöker också minska missbrukets påverkan på föräldern och föräldrarnas relation. Det kan handla om praktiskt och emotionellt stöd till den missbrukande föräldern eller att de tar hand om den nyktra föräldern. En strategi går ut på att man själv inte ska utgöra ytterligare en belastning genom att exempelvis vara jätteduktigt i skolan så att föräldern slipper oroa sig för det. Det kan också handla om att täcka upp och/eller dölja för den andra föräldern/omgivningen – eller att tvärtom berätta.


Risk att barnet utvecklar egna problem

Barnen kan som en effekt av förälderns missbruk utveckla egna problem i form av koncentrationssvårigheter, gränslös rädsla, varaktig oro och osäkerhet, kontrollbehov, perfektion, avstängda känslor, sorg, depression, traumatisering, skolk, missbruk, våld, kriminalitet, prostitution eller somatiska problem som ätstörningar och värk.

Samtidigt kan dessa påfrestningar ha positiva effekter genom att barnet utvecklar styrka, självständighet och en förmåga att klara sig själv.


Vem skyddar och hjälper barnet?

Det är kanske lätt att tänka att den andra föräldern skyddar och hjälper barnet. Men många av dem hade i barnens berättelser egna problem och mådde själva inte så bra (flera hade själva ett missbruk). Det kan också vara så att den andra föräldern är så fokuserad på föräldern med problem att detta sker på bekostnad av barnets behov.

– Man kan helt enkelt inte utgå ifrån att den andra föräldern kan vara ett stöd. Samma sak gäller släktingar och syskon.

Skolan kan utgöra en fristad som erbjuder distraktion, stöd och hjälp. Men skolan kan även vara ett problem på grund av att barnet mår dåligt, har koncentrationssvårigheter och inte orkar med kraven.

– Problemet är att skolan inte ställer frågan vad som ligger bakom barnets problem.


Tidiga tecken redan i förskolan

Det finns många tidiga tecken redan i förskolan som personal bör vara uppmärksam på: försummelse när det gäller hygien eller kläder, fysiska besvär som ont i magen eller småskador, psykiska besvär, trötthet, självskadebeteende, ätstörning, avvikande sätt i relation till vuxna och andra barn, normbrytande beteende eller att kontakten föräldrar-skola inte riktigt fungerar.

– Varje liten sak för sig räcker inte men börjar man se ett mönster kan man ju våga fråga föräldrarna. Våga fråga handlar inte bara om barnet utan också om att våga fråga föräldrarna.

De intervjuade barnens råd till socialtjänsten är att de ska vara snälla, vilket handlar om hur man bemöter barnen, hur barnet upplever att de betraktas och behandlas och att de känner att man genuint bryr sig om dem. Barnen vill ha någon att lita på, som lyssnar och tar det barnen säger på allvar och frågar barnen hur de mår – igen och igen och igen. Det är också viktigt att följa upp och ge barnen möjlighet att själva ta kontakt.

Samverkan behövs på alla nivåer. Det handlar inte bara om intern samverkan i socialtjänsten utan samverkan behöver även ske med förskola, skola, primärvård, polis, ambulans, socialtjänst, psykiatri, fritidsorganisationer m.m.

Lästips! Upptäckt och stöd: om barn till föräldrar med missbruksproblem
Av Karin Alexanderson och Elisabet Näsman

Att arbeta med intern samverkan – hålla i och hålla ut

Anna Kindberg, enhetschef; Josefin Ahlin, teamledare och Helena Larsson, teamledare i Trollhättans stad

Från vänster: Helena Larsson, Josefin Ahlin och Anna Kindberg.

I Trollhättan jobbar man sedan två år tillbaka med en modell för intern samverkan inom socialtjänsten som bygger på den så kallade Tyresömodellen. Modellen kallas FIM-samverkan (Familjer I Missbruk). Syftet är att överbrygga gränserna mellan enheterna och ha ett tydligt helhetsperspektiv på familjen.

– Vi ska ha ett systemteoretiskt tänk och ett helhetsagerande utifrån familjer där missbruk förekommer, se till samtligas behov i familjen och under hela ärendets gång samordna insatser från alla enheter som har kontakt med familjen, sa Helena Larsson.

Tanken är att minska antalet personer som möter familjen och ha en tydlig samordning av insatserna.


"Ett gemensamt bemötande från socialtjänsten"

– Målet är att familjen ska känna att vi är ett team som arbetar tillsammans och att vi har familjens bästa i fokus. Den vuxnes missbruk påverkar alla i familjen på olika sätt och det behövs ett gemensamt bemötande från socialtjänsten för att ge bästa möjliga chans till förändring, sa Anna Kindberg.

FIM-samverkan handlar om att synka planering och genomföra insatser tillsammans när en familj är aktuell samtidigt på Familjestöd respektive Vuxen- och beroendestöd. Det rör frågor som vem gör vad, planeringar, gemensamma hembesök, gemensamma utredningsmöten, avstämningar, uppföljningar och att uppmärksamma multipla behov eller risker.


Samråd var tredje vecka

Var tredje vecka genomförs FIM-samråd (vid akuta behov kan extra samråd genomföras). Det finns plats för tre ärendedragningar per gång. Den fasta samrådsgruppen består av två teamledare från barn och unga och två från vuxen- och beroendestöd. Berörda socialsekreterare och behandlare deltar vid respektive ärendedragning.

– Teamledarna hjälper till att tänka, underlätta samverkan, för tillbaka till arbetsgrupper det som behöver komma dit, vet vad som är möjligt tidsmässigt, vet vilka behandlare som är tillgängliga o.s.v. I FIM-samrådet har man mandat att fatta beslut om det inte handlar om stora summor pengar, sa Josefin Ahlin.

– Samråden blir ett beslutandeorgan och det är viktigt att då inte gå förbi dem och ta beslut någon annanstans. Det är viktigt från ledningshåll att understryka att det är i samrådet vi tar de här frågorna, sa Anna Kindberg.

Nätverket de glömda barnen i Västra Götaland – vad kan vi bidra med?

Disa Jagurdzija, samordnare

Disa Jagurdzija

Nätverket de glömda barnen samlar organisationer, myndigheter, studieförbund och kommuner som tillsammans arbetar för att synliggöra barn som växer upp i familjer med missbruksproblematik.

Nätverket erbjuder kunskapshöjande insatser för olika yrkesgrupper och ideella aktörer som möter barn och unga. Man bedriver även opinionsbildning.

– Tänk på oss när ni är några kommuner som vill göra något tillsammans! Vi genomför seminarier och föreläsningar och anpassar oss efter era förutsättningar, sa Disa Jagurdzija.


Stödgrupper för barn i familj med missbruk och psykisk ohälsa

Nätverket försöker ha koll på vilka kommuner i länet som har stödgrupper för barn i familj med missbruk och psykisk ohälsa. För de som vill erbjuder de en stödgruppsledarutbildning.


Spela roll

Nätverket arbetar också med Spela roll-kampanjenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster som är en årlig internationell kampanj som infaller samma vecka som Alla hjärtans dag. Kampanjen uppmärksammar barn som växer upp i familjer där någon vuxen dricker för mycket. Varje år riktar kampanjen sig mot en specifik yrkesroll och nästa år är det personal på familjecentraler och liknande verksamheter.

– De möter barn tidigt och de möter hela familjen. Vi kommer att erbjuda fortbildning för personal och det kommer att finnas kampanjmaterial på webben.

Vara vettig vuxen är en utbildning som handlar om vad du behöver veta som vuxen för att möta barn på bästa sätt. Syftet är att sprida kunskap och information om barns och ungdomars situation, om vilket stöd och vilken hjälp det finns att få och vart jag som vuxen kan vända mig. Utbildningen handlar också om hur det är att växa upp i en familj med den här typen av problematik. Vilka copingstrategier använder barn för att klara sig? Vilka risk- och skyddsfaktorer är viktiga? Nätverket har bland annat utbildat skolvärdar, bambapersonal och vaktmästare.


Utbildning: Förstärkt barn- och familjepersepketiv vid missbruk och beroende

Förstärkt barn- och familjeperspektiv vid missbruk och beroende är en utbildning som består av sju pass som kan genomföras på exempelvis APT. Utbildningen innehåller filmade föreläsningar blandade med övningar, hemuppgifter och skrivet material. Mer information finns på CAN:s webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Josefin Ahlin och Helena Larsson i Trollhättan är regionala kursledare utbildade genom CAN. De kommer att genomföra utbildningen i Fyrbodal i mars nästa år. Inbjudan går ut till kommunerna i Fyrbodal (andra kommuner i länet är välkomna att kontakta Disa och Nätverket de glömda barnen). De personer som går utbildningen ska sedan kunna genomföra utbildningen i sina arbetsgrupper.

Kontakt: Nätverket de glömda barnen: Deglomdabarnen.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Välkomna att höra av er till Disa Jagurdzija!


Kontaktperson på GR för frågor som rör ett familjeorienterat arbetssätt: Cecilia Axelsson

Senast uppdaterad: 2019-11-12 

Göteborgsregionen (GR)

Göteborgsregionen (GR) består av 13 kommuner som har valt att jobba tillsammans. Vi driver utvecklingsprojekt, har myndighetsuppdrag, forskar, ordnar utbildningar och är storstadsregionens röst i Västsverige, bland mycket annat. I våra nätverk träffas politiker och tjänstepersoner för att utbyta erfarenheter, bolla idéer och besluta om gemensamma satsningar. Allt för att regionens en miljon invånare ska få ett så bra liv som möjligt.

Twitter
Facebook
Youtube
Rss
Prenumerera
LinkedIn
Göteborgregionens Kommunalaförbund