Erfarenhetsutbyte om FINGER-modellen

– En sak som var tydlig var att effekten påverkades av hur aktiva deltagarna var i det tvååriga livsstilsprogrammet. De som deltog i minst hälften av alla aktiviteter fick en mycket större effekt och bättre hjärnhälsa. Så vi behöver få seniorerna delaktiga och aktiva, sa Liss Elin.

FINGER-studien leddes av professor Miia Kivipelto, som 2019 grundade FBHI. FBHI samordnar numera FINGER-forskning över hela världen och fungerar som ett koordineringscenter. Det är en icke vinstdrivande stiftelse som också arbetar med att sprida kunskap och stödja implementering av FINGER-modellen.

Implementering av FINGER-modellen

Implementeringen i Sverige tog sin början med Träna hjärna i Lidingö stad 2021. Det var ett treårigt forskningsprojekt som följde tre omgångar av livsstilsprogrammet Träna hjärna. Syftet var att undersöka genomförbarhet, följsamhet och effekt. Projektet avslutades i juni förra året och effekterna av programmet analyseras just nu.

Ett viktigt stöd vid implementering är FBHI:s FINGER-nätverk, där 139 kommuner och 18 regioner är representerade bland medlemmarna. Syftet är att sprida erfarenheter och goda exempel samt knyta kontakt.

Ett annat implementeringsstöd är den webbutbildning som Svenskt Demenscentrum har tagit fram, FINGER abc.

FBHI är också på gång med en handbok/guide för FINGER.

Ytterligare en viktig milstolpe i FINGER-modellens utveckling i Sverige är den nationella demensstrategin, som rekommenderar att man arbetar med modellen.
I dagarna kommer också besked om statsbidrag från Socialstyrelsens utlysning för implementering av FINGER-modellen.

2026 startar en ny implementeringsstudie i Värnamo kommun. Parallellt pågår en implementeringsstudie i Sollentuna kommun sedan 2025, och en mängd aktiviteter baserade på FINGER sker nu runtom i landet utifrån lokala förutsättningar och resurser.

Elins tips till de verksamheter som vill börja arbeta med FINGER-modellen är att utgå ifrån det man redan gör och bygga vidare på det som fungerar.

– Identifiera vad det är som saknas och använd de resurser som redan finns. Rikta insatserna mot dem som är i riskgrupp. Att samverka är en nyckel till framgång. Bland utställarna här idag finns många bra idéer. Kommunens roll kanske ska vara mer som en lots, att slussa vidare? Kommunen behöver inte själv stå för alla aktiviteter!

Tips! På FBHI:s webbplats finns bland annat inspelade webbinarier, information om FINGER-nätverket, FINGER-studien och forskning runtom i världen.

– Vad är det egentligen som gör att en människa går i riktning mot förändring? Ju mer en människa inte bara tänker på att röra på sig, ändra sina sömnvanor och så vidare utan också pratar om det, desto större chans att man också tar steget och gör något nytt. Men det är inte bara förändringsprat som spelar roll för om man ska ta ett kliv mot ett mål utan även motståndsprat. Jag vill inte, jag ser ingen mening med det… Sånt motståndsprat tycks minska sannolikheten att man tar steg mot att förverkliga sina mål. Därför är det viktigt att ställa sig frågor som: Vad vinner vi på att göra mer av i de här mötena för att förstärka det som går i riktning mot hälsosamma vanor? Vad kan vi göra för att undvika eller åtminstone inte spä på motståndsprat? sa Karolina.

Karin berättade att de i hennes verksamhet jobbar i MI-anda för att seniorer ska våga vara delaktiga och få inflytande i verksamheten. All personal har fått MI-utbildning.

– Det måste komma från seniorer själva att vilja göra en livsstilsförändring. Vi möter människor som kanske inte är redo att ta det steget, det kanske inte är därför de kommit till oss. De kanske kommer till dagverksamheten för att inte vara ensamma och så vill vi att de ska träna. Där är MI viktigt för att få dem att se att de behöver göra en livsstilsförändring, sa Karin.

Konkreta tips

MI bidrar till att stärka delaktigheten i samtalen och främja självbestämmandet så att seniorerna upplever att det här är på mina villkor och jag styr. Tydligast effekt uppstår i situationer med människor som inte är redo eller tveksamma. Några tips:

• Vilken information vi än ger så ställ en inledande fråga först. Vad känner du till? Vad vill du att vi pratar om i det här ämnet?
• Sen ger vi kortfattad information och frågar igen: Vad tänker du om det här? Får jag lov att berätta mer?
• Förmedla att vi ska samarbeta och att jag är här för att stötta dig.
• Undvik att för snabbt styra mot det vi vill bidra med innan personen är redo. Vi ska inte uppfattas som övertalande och undvika att för tidigt i samtalet ha ett lösningsfokus.
• För att undvika att fastna i motståndsprat är det viktigt att få personen att känna sig lyssnad på och respekterad. Att visa empati. Sen gäller det att inte grotta ner sig för mycket i ”jag vill inte” utan försiktigt leda samtalet mot det önskade målet.

Karin berättade att de även använder MI för att tala kollegor emellan och hon upplever att de bland annat har blivit bättre på att lyssna in varandra.

Bonustips

I efterhand skickar Karolina med ännu ett tips: Använd MI-strategin ”meny-agenda” för att prata om de olika livsstilsområdena i FINGER-modellen. Denna strategi ökar delaktigheten eftersom den ger förutsättningar för att anpassa samtalet till det område som personen tycker är särskilt relevant och är mer redo för att fokusera på.

Så här kan meny-agenda tillämpas när vi pratar med en senior om FINGER-modellen:

Inledningsvis introduceras FINGER kortfattat samtidigt som vi visar en bild som ger en överblick av de olika livsstilsområdena: Fysisk aktivitet, Sociala aktiviteter, Hjärnträning, Hjärt-och kärlhälsa, Hälsosam kost, med flera som har betydelse för hälsan.

Områdena är tydliggjorda med rubrik och tillhörande bild på ett papper eller en tavla – i cirklar som ritats upp utan inbördes ordning.

Därefter får senioren välja vilket område som hen vill prata först om, från ”menyn”. På så sätt förmedlar vi respekt för självbestämmande eftersom det är senioren som sätter prioriteringsordningen, ”agendan”.

När vi har pratat ”tillräckligt” om ett område kan vi antingen hänvisa till menyn igen och fråga senioren vilket område som vi ska fortsätta prata om. Eller, om vi upplever att det passar bättre, så kan vi gå vidare genom att peka på ett annat område i menyn som vi ber att få prata vidare om.

Kontakt: Karin Johansson och Karolina Edler

Tips! GR erbjuder flera olika utbildningar i MI

Ett mål är att stärka samverkan med civilsamhället. Kommunen har ett samarbete med Friskis & Svettis i form av en åtta veckor lång kurs för personer med kognitiva sjukdomar. Många av deltagarna har tränat tidigare men har svårt att upprätthålla detta när de fått en diagnos.

Inför kursstart har man en informationsträff för deltagare och anhöriga. Träningen sker två tillfällen i veckan i en liten grupp mitt på dagen, när det är som lugnast i lokalerna. Anhöriga är välkommen att träna med. Det är enkla grundövningar, efterhand med vikter. Målet är att deltagarna ska bli trygga i att träna och vilja fortsätta.

Efter varje träningspass är det fika och då pratar man också om olika FINGER-teman som sömn, återhämning, rörelse med mera.

Kontakt: Kajsa Hiller och Monica Borge

Sedan 2024 står det i hälsofrämjande- och förebyggandeenhetens verksamhetsplan att de ska jobba med FINGER-modellen. För att komma i gång hade de två planeringsdagar med alla medarbetare om hur de skulle implementera FINGER-modellen. De har skapat ett FINGER-team, ett för varje finger, och genomfört en turné internt i kommunen, på vårdcentralerna och hos folktandvården.

Så här jobbar man i Lerum med respektive finger i FINGER-modellen:

Kontroll av hjärta-kärl är en utmaning att få till men de har ett samarbete med en äldresköterska och Närhälsan som skapar möjlighet för personer att komma och testa vissa värden. De hoppas snart ha öppen mottagning på vårdcentralerna en gång i månaden med drop-in, där kommunens hälsolotsar kan vara med och stötta upp.

Sociala aktiviteter arrangeras bland annat i form av mötesplatser som är som öppna fritidsgårdar, dagverksamhet, promenadgrupper med hjälp av volontärer, Sport och Culture school, event som miniloppet, seniormässa, dagsdisco och kampanjen Balansera mera vecka 40.

Hjärngymnastik erbjuds regelbundet: frågesporter, målning, korsord, mindfulness, sång och musik, spel med Yetin (en stor spelskärm) med mera.

Fysiska aktiviteter erbjuds i verksamheterna och de är inriktade på kondition, styrka, balans, dans och koordination.

Hälsosam mat har man i åtanke både på träffpunkter och i dagverksamhet. Man fokuserar på hälsosam frukost och lunch, erbjuder en mer hälsosam efterrätt, nyttiga smörgåsar och så har man tagit fram ett inspirationshäfte för enkla och hälsosamma mellanmål.

Kontakt: Carolina Ljung

Carolina Ljung, Lerums kommun och Amelie Olaousson, Brainfunc, berättade om Brainfunc. Det är rolig hjärnträning med kroppen som verktyg. Alla övningar innehåller någon typ av rörelse – som kombineras med kognitiva utmaningar.

Man kan utbilda sig till aktivitetsledare och använda Brainfunc oavsett om man träffar pigga seniorer i stora grupper eller personer med kognitiv svikt i mindre grupper. Övningarna kan utföras sittande eller stående och anpassas till alla nivåer.

Deltagarna på konferensen fick prova en Brainfunc-övning som gav upphov till många skratt.

Läs mer om Brainfunc

I Stenungsund har de knutit FINGER-modellen till vardagsarbetet på särskilt boende genom BPSD-registret.

De använder en kartläggningsmall för att få en bild av hur en persons situation ser ut inom de fem olika områden (fingrar) som modellen omfattar. Kartläggningen beskriver nuläget under hela dygnet och ger en helhetssyn på individens behov och vilka insatser som behöver individanpassas. De går igenom alla fem fingrar. Hur ser måltidssituationen och kosten ut under dagen? Man tittar ur vårdtagarens aktivitets- och rörelseperspektiv: Hur mycket klarar personen av att göra själv? Får personen tillräcklig social samvaro under dagen? Deltar personen i kognitivt utmanande aktiviteter anpassade efter sina behov?

En handlingsplan tas fram med hälsofrämjande och förebyggande i fokus. Det är viktigt att välja enkla och realistiska aktiviteter inom hela FINGER-modellen utifrån individens behov och förutsättningar, så att brukaren får rätt stöd och möjlighet till ökad livskvalitet i vardagen. Målet är att få in hälsofrämjande aktiviteter i vardagen utan att skapa en ökad arbetsbelastning eller ökad vårdtyngd för personalen.

Arbetet bygger på samverkan mellan flera professioner. Vid BPSD-skattningar och uppföljningar deltar vanligtvis administratör, omsorgshandledare, sjuksköterska, rehabpersonal och kontaktperson. Enhetschef bjuds med vid behov. Hela teamet möts även vid teamträffar i samband APT. Vid mer komplexa ärenden kan även kommunens Silvia-/demenssjuksköterska bjudas in.

Anhöriga har viktig kunskap om livshistoria och vanor. Genom att de finns med stärks den personcentrerade omsorgen, FINGER-arbetet förenklas och insatserna blir ofta bättre och mer träffsäkra. Ett medskick är dock att anhörigas delaktighet kräver tid och förberedelse, vilket behöver beaktas vid planering av BPSD-träffar. För att skapa ökad förståelse för arbetssättet får anhöriga i förväg ta del av informationsmaterial och en film.

Kontakt: Pauline Andreasson och Dzenita Mehovic

I samband med att man skulle öppna en ny dagverksamhet bestämde man sig för att skapa en öppen dagverksamhet för personer med lindrig kognitiv svikt. Det krävs inga biståndsbeslut och det finns inget diagnoskrav.

För att få till aktiviteter är samarbete med andra aktörer viktigt. Några exempel: Med Studieförbundet vuxenskolan har man ett samarbete kring dans, Lunds konsthall erbjuder konstvisning för personer med kognitiv sjukdom och på vårdcentralerna görs kognitiva ronder för att fånga upp personer med lindrig kognitiv svikt så tidigt som möjligt.

Nyckeln är att motivera deltagarna, det räcker inte med att få en lapp med information. Man behöver fånga upp personens intresse och försöka motivera och locka med personen till åtminstone en aktivitet. Har man kommit över den första tröskeln och kommit på en aktivitet så fortsätter man, och efterhand går det att öka på med fler och fler aktiviteter. (Vill man får man dock gärna börja med alla fingrar och aktiviteter samtidigt.)

Kontakt: Elin Nilsson och Pia Johnson

Karina menar att vi har en tendens att göra själva HUR:et till en teknisk utmaning, som kännetecknas av tydlig problemlösning där expertis tar fram en expertlösning. Men ofta handlar det snarare om adaptiva utmaningar som kräver utforskande och lärande. Intressenter i verksamheten behöver pröva, följa upp och lära för att komma fram till en lösning.

Det finns olika logiker för HUR:et och vi behöver matcha HUR:et med vilken typ av utmaning vi har framför oss. Ett tekniskt arbetssätt kännetecknas av att man fattar beslut om vad som ska göras eller implementeras. Man sätter mål, skapar en handlings- och aktivitetsplan, kontrollerar resultat och avvikelserapporterar. Ett adaptivt arbetssätt däremot innebär att man utforskar behov, målgrupp, förutsättningar och sammanhang. Vilken nytta vill vi uppnå? Vad är det som ska hända och för vem? Vilka berörs och vilka kan involveras? Vilken kunskap behöver vi och var finns den? Därefter testar man, följer upp och reviderar i takt med att man förstår mer. På så vis kan man utveckla en kunskapsbaserad insats som blir både träffsäker och förankrad.

”Börja utforska i det lilla!”

Karinas uppmaning är att börja utforska i det lilla, exempelvis i en befintlig insats som ”skaver” på något vis eller i något man vill få bättre koll på. Vilken skillnad uppstår? Ta reda på hur målgruppen uppfattar nyttan. Vilka når vi idag? Vilka når vi inte? Vad är det vi inte vet? Vilka sitter på kunskap eller på vägar till kunskap som är användbara för oss? Vilka potentiella samverkansparter skulle vi kunna kroka arm med? Involvera de som berörs i processen för att få input, provtänk tillsammans och testa.

Därefter behöver man följa upp, testa, utvärdera och revidera för att utveckla träffsäkra insatser, få koll på nyttan som uppnås, få syn på vad vi inte vet och inte gör som vi kanske borde göra. Det behöver finnas möjlighet att tänka om, anpassa och justera över tid.

En struktur som kan vara till hjälp i en utforskande process av det här slaget är KUBINOL-modellen (KUnskapsBaserad utveckling av Insatser för att uppnå önskad Nytta och skapa Organisatoriskt Lärande). Modellen kan användas vid större eller mindre utvecklingsarbeten i vitt skilda verksamheter för att utforska något nytt eller utveckla något man redan gör.

Kontakt: Karina Tilling

Svaret på hälsogåtan – vad som spelar roll för vår hälsa – är inte snabba lösningar som gojibär eller spikmatta.

För att ta reda på vad som spelar roll för vår hälsa kan det vara intressant att studera hälsoförebilder i så kallade blå zoner. Det är platser i världen med fler 100-åringar och friskare befolkning än på andra platser.

Om man ser till forskning, hur man lever som jägare-samlare och hur människor lever i blå zoner – så finns det ett antal gemensamma nämnare för att leva ett hälsosamt liv. Anders lyfte sex faktorer:

Rörelse är en mirakelmedicin som vi behöver bygga tillbaka i vår moderna värld. När vi var jägare-samlare var rörelse ett naturligt inslag i våra liv – vi behövde till och med spara på vår energi. Rörelse är bra för muskler, hjärta-kärl och även hjärna. Det gäller alla, inte minst äldre personer, och det krävs inte mycket för att få till en förändring.

Kost är både näring och njutning. Det finns risker med att få i sig för mycket men även för lite mat. För äldre kan det vara en utmaning att få till god och näringsrik kost som inte är för ensidig.

Omgivningen påverkar oss. Våra moderna liv är fulla av intryck men i naturen får hjärnan vila, blodtrycket sjunker och vi blir mindre stressade. Det är vi skapta för. Äldre personer kanske inte kan välja sin omgivning i samma utsträckning och då är det inte så lätt att göra rätt.

Relationer ger mening i livet. Det ger trygghet att inte vara ensam och det sänker stressnivån. Därför kan det vara svårt när vänner dör och ensamheten kryper på. I blå zoner lever man i mindre byar och har koll på varandra, är en del av något större. Vår styrka som art är inte att vi är starka eller snabba utan att vi kan samarbeta.

Tankar – vi är våra tankar. Även om allt annat är bra så upplever vi inte det om våra tankar är dystra. Det handlar inte bara om hjärngymnastik utan också om mening. Ensamma äldre kan få för lite stimulans. Positiva tankar, mening och stimulans är jätteviktigt.

Sömn är grunden till hälsa. På natten rensas hjärnan på slaggprodukter, vi reglerar våra känslor och sömn är ett tillstånd där vi repareras och byggs upp. Äldre har svårare att sova men det är viktigt att sova så bra som möjligt.

Lästips! Hälsogåtan av Anders Wallensten.