Individuellt anpassat vuxenstöd

Rapporten beskriver en studie om Individuellt anpassat vuxenstöd (IAVS), som är ett arbetssätt utformat för insatsen boendestöd och yrkesgruppen boendestödjare.

Arbetssättet har utvecklats med inspiration från föräldrastödsprogrammet Parenting Young Children (PYC). IAVS har också använts i vissa delar av landet under flera års tid, men det har hittills inte undersökts hur arbetssättet fungerar. Initiativet till den här studien kommer från Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och FoU Centrum för vård, omsorg och socialt arbete i Linköping (FoU Centrum).

Delstudie 1: Kunskapssammanställning

Studien består av två delar där den första är en kunskapssammanställning med fokus på sex arbetssätt och metoder som är vanligt förekommande i boendestödjarnas yrkesutövning. De arbetssätt och metoder som redovisas är:

• Salutogent förhållningssätt
• Ett självständigt liv (ESL)
• Motiverande samtal (MI)
• Lågaffektivt bemötande
• Illness Recovery Management (IMR)
• Parenting Young Children (PYC)

I anslutning till de sex arbetssätten och metoderna ges också en kort sammanfattning av kunskapsläget när det gäller insatsen boendestöd över lag.

Resultat

Kunskapssammanställningen pekar på att det till viss del finns vetenskapligt stöd för flera av de sex arbetssätt och metoder som redovisas. Men det saknas forskning i den svenska kontexten, och framför allt saknas forskning som specifikt belyser arbetssättens och metodernas effekter inom insatsen boendestöd.

När det gäller kunskapsläget för insatsen boendestöd visar det sig att ett framgångsrikt boendestöd många gånger innebär en balansakt för att hamna ”rätt” i avvägningen mellan centrala inslag som till viss del står i motsats till varandra. Det handlar om avvägningen mellan ”pratandet” och ”görandet”, samt avvägningen mellan tydlighet och struktur å ena sidan, och flexibilitet å den andra. En angränsande avvägning handlar om boendestödjarens uppgift att pusha brukaren mot självständighet genom att ”göra med” brukaren och inte ”göra åt”. Relationens betydelse framhålls i bemärkelsen att det måste finnas tillit och en god personkemi för att insatsen ska fungera.

Delstudie 2: Intervjuer med boendestödjare

Den andra delen i studien är en intervjustudie med sex boendestödjare från tre kommuner, som tillsammans med drygt 35 andra boendestödjare deltog i en utbildning i IAVS under våren 2022. Ambitionen var att undersöka om och hur arbetssättet fungerade i arbetet tillsammans med olika brukargrupper.

Resultat

Resultatet från intervjustudien ligger i linje med den forskning som redovisas i kunskapssammanställningen. Boendestödjarna ger en rad exempel på hur olika avvägningar är centrala i deras yrkesutövning. Det finns också exempel på hur IAVS kan vara ett stöd för att hantera avvägningarna.

Ett viktigt resultat i studien är att boendestödjarnas uppfattningar om arbetssättets användbarhet skiljer sig åt. Skillnaderna i uppfattningar är knutna till vilken kommun som boendestödjarna arbetar – det går inte att se några skillnader kopplade till olika brukargrupper. De kommunbaserade skillnaderna väcker frågor om betydelsen av den lokala arbetsplatsens organisering och om hur arbetssättet kommunicerats och implementerats i de olika kommunerna.

Övergripande slutsatser

De övergripande slutsatser som lyfts fram är att IAVS är ett arbetssätt med potential att ge stöd i boendestödjares yrkesutövning, oavsett brukarnas svårigheter. Så som arbetssättet presenteras i nuvarande utbildning kan IAVS emellertid uppfattas som alltför grundläggande och primärt inriktad mot brukare med omfattande intellektuella svårigheter. Bedömningen är att om arbetssättets potential ska uppfattas och realiseras av en bred grupp boendestödjare behövs en översyn och en anpassning av utbildningen. Bedömningen är också att arbetssättet behöver utvärderas mer grundligt innan det lanseras på bred front.

Kontakt