Kommunernas vägval i arbetsmarknadspolitiken

Rapporten redovisar resultat från en studie om hur de kommunala arbetsmarknadsenheterna i Göteborgsregionen har påverkats av de senaste årens förändringar inom Arbetsförmedlingen.

Studien fokuserar dels på de reformer som inleddes i och med den så kallade Januariöverenskommelsen, som bland annat innebar ett nytt system baserat på LOV (lagen om valfrihetssystem) där fristående aktörer ska matcha och rusta arbetssökande för de lediga jobben. Dels fokuserar den på det förändringsarbete inom Arbetsförmedlingen som inleddes några år tidigare – den så kallade Förnyelseresan – som bland annat innebar en förändrad organisation och en intensifiering av digitala kontaktvägar för de arbetssökande.

Den här studien baseras på intervjuer med chefer för de kommunala arbetsmarknadsverksamheterna (AME-chefer) i Göteborgsregionens medlemskommuner under hösten 2022 och hösten 2023. Det är i huvudsak två frågor som undersöks:

1. Hur har de kommunala arbetsmarknadsenheterna i Göteborgsregionen påverkats av reformerna, och finns det skillnader mellan verksamheterna i detta avseende?
2. Hur har de kommunala arbetsmarknadsenheterna i Göteborgsregionen förhållit sig till de förändrade villkoren, vilka strategier har tillämpats och finns det skillnader mellan strategierna mellan de olika arbetsmarknadsenheterna?

Resultat av studien

I en nationell jämförelse tycks flertalet arbetsmarknadsenheter i Göteborgsregionen relativt opåverkade av att fristående aktörer börjat leverera arbetsmarknadsinsatser. Den bedömningen baseras dels på intervjuerna, men också på statistik som visar att flera kommuner redan innan reformeringen hade en låg andel deltagare som blev anvisade från Arbetsförmedlingen.

Det som har haft störst betydelse är de förändrade förutsättningarna för samverkan. Intervjuerna visar att behovet av att utveckla samverkan kvarstår, trots en positiv utveckling av samarbetsklimatet och trots att samtliga arbetsmarknadsenheter har skrivit överenskommelser med Arbetsförmedlingen. Det tycks fortsatt finnas väsentliga skillnader mellan myndigheten och kommunen när det gäller bedömning av vilka arbetslösa försörjningsstödsmottagare som ska få ta del av myndighetens insatser.

Intervjuerna visar att det trots allt skett betydande förändringar inom de studerade verksamheterna, men att förändringen inte är tydligt kopplat till Arbetsförmedlingens reformering. Det handlar istället om en god arbetsmarknad som gör att färre personer ansöker om ekonomiskt bistånd. För verksamheterna innebär det färre deltagare, men också att personalen möter deltagare där flera samverkande faktorer försvårar inträdet på arbetsmarknaden. Det innebär i sin tur att det krävs parallella insatser av förberedande karaktär och att insatserna behöver ges under relativt lång tid.

I flera kommuner pågår också diskussioner om gränsdragningar mellan arbetsmarknadsenheten och verksamheter som ansvarar för ekonomiskt bistånd. Den generella bilden är att samverkan och ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsenheten och andra kommunala verksamheter är en större fråga än Arbetsförmedlingens reformering.

Kontakt