Mötesplats Arbetsmarknad

Direktiven för utredningen är att ”öka drivkrafter och möjligheter till arbete i försörjningsstödet och bryta långvarigt biståndsmottagande”. Det som står i fokus är personer med ekonomiskt bistånd och utredningen tar upp följande ämnesområden:

Försörjningshinder arbetslös

• Utreda ekonomiska drivkrafter
• Översyn av regler inom försörjningsstödet
• Regelverkets möjligheter till kompletterande bistånd vid studier
  

Försörjningshinder sjukskriven med läkarintyg

• Ändamålsenligt stöd för sjuka som saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
• Utreda strukturerad samverkan

Frågor som rör området stat och kommun

• Ansvarsfördelning långtidsarbetslösa
• Analysera utvidgad uppgiftsskyldighet för Arbetsförmedlingen mot socialnämnden

Övriga frågor

• Bistånd till personer som vistas i landet utan tillstånd
• Bistånd vid andrahandsuthyrning
• Kunskapsbaserade metoder inom ekonomiskt bistånd

Utredningen ska vara klar så att ett betänkande kan överlämnas till socialförsäkringsministern senast 1 december 2024. I utredningen har dialog skett med Göteborgsregionen.y

Några resultat från utredningen

Utredningen är alltså inte klar förrän senare i år men Maria berättar om några av utredningens iakttagelser så här långt. Först lite statistik (som gäller för år 2022):

• Biståndsmottagarna är en heterogen grupp, med varierande bakgrundsegenskaper och varierande hinder för egen försörjning.
• 2022 var 197 760 vuxna och 102 140 barn biståndsmottagare. Majoriteten är ensamstående utan barn. En femtedel av de vuxna är sammanboende med barn.
• Av de vuxna biståndsmottagarna var drygt hälften av alla utrikesfödda (62 %). En mycket stor grupp bland både in- och utrikesfödda är ensamstående utan barn. De flesta sammanboende är utrikesfödda. Av barnen i biståndshushåll hade 86 procent minst en utrikesfödd förälder.
• Hälften av de vuxna har arbetslöshet som försörjningshinder. Utöver dessa tillhörde 18 procent kategorin "Arbetshinder, sociala skäl" och 14 procent "Sjukskriven med läkarintyg".
• Både antalet och andelen biståndshushåll i befolkningen har minskat, men det genomsnittliga antalet månader med bistånd har ökat.
• Det är en mycket kraftig överrepresentation av personer med låg utbildningsnivå. Låg utbildningsnivå är den största riskfaktorn för långvarigt biståndsmottagande.

Individens vilja kontra möjligheter

Utredningen visar att det krävs både vilja och möjlighet att arbeta för att en biståndsmottagare ska lämna bistånd för arbete. Utan vilja spelar det liten roll om möjligheten stärks. Utan möjlighet spelar det ingen roll om viljan stärks. Det är bara den som har en förväntad kompetens som motsvarar kraven som ställs på arbetsmarknaden som har möjlighet att få ett arbete. De som har kapacitet att höja sin kompetens och förmåga till en nivå som krävs på arbetsmarknaden kommer ha möjlighet att på sikt få arbete, under förutsättning att de får relevanta insatser och vilja att delta.

Olika lång väg för olika individer

Vägen från bistånd till arbete kan se olika ut för olika biståndsmottagare och grupper av biståndsmottagare. För den arbetslösa kan vägen vara ganska direkt, eller gå via kompetenshöjande insatser. För den som är sjukskriven kan rehabiliterande insatser behövas för att nå arbetskapacitet och sen kan ytterligare insatser behövas för att personen ska ta sig från arbetslöshet till arbete.

Försörjningshinder Sjukskriven med läkarintyg

14 procent av alla biståndsmottagare hade 2022 försörjningshindret ”sjukskriven med läkarintyg”. Den här gruppen skiljer sig från totalen genom att det är fler kvinnor än män, att det är fler inrikesfödda än utrikesfödda och att detta försörjningshinder är vanligare bland dem med långt eller mycket långt biståndsmottagande.

Flera aktörer (hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, kommunen, Försäkringskassan) har ansvar för olika delar av det stöd som personen kan behöva för att återfå arbetsförmåga. Försäkringskassan har ansvar för att samordna rehabiliteringsinsatser och den som saknar SGI kan ansöka om samordnad rehabilitering.

Det är nödvändigt att alla inblandade aktörer samverkar men utredningen visar att detta i många fall inte fungerar som en helhet för den som saknar SGI, utan det finns glapp i samverkan.

Det är enbart ett fåtal personer som ansöker om samordnad rehabilitering hos Försäkringskassan och ett ännu mindre antal som beviljas. Försäkringskassan behöver i större utsträckning få kännedom om behov av samordnad rehabilitering.
Kommunernas bild är att biståndsmottagare som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom inte får tillgång till stöd att återfå arbetsförmåga i tillräcklig utsträckning. Samverkansstrukturer mellan aktörerna fungerar inte ändamålsenligt.

Försörjningshinder Arbetslöshet

När det gäller biståndsmottagare som har försörjningshinder arbetslöshet visar utredningen att dessa är en mycket heterogen grupp. En del står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden medan andra står nära.

Läs mer om utredningen

S 2022:16 Drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet Länk till annan webbplats.

Martin Henning pratade utifrån sin forskning inom Swedish Mobility Lab som handlar om rörlighet på arbetsmarknaden. Projektet går ut på att använda nya datamängder och nya metoder för att förstå hur rörligheten på arbetsmarknaden fungerar.

Lagen om regionalt utvecklingsansvar säger att regionerna ska fastställa strategi, mål och prioriteringar för det regionala kompetensförsörjningsarbetet. Det är ett svårt uppdrag, enligt Martin, eftersom det är svårt att beskriva vad människor har för kompetenser och därmed få en bild av kompetenser och kompetensbehov inom en region.

Ekonomisk ontologi

Detta kan enligt Martin lösas genom en ekonomisk ontologi, det vill säga en föreställningsbild av hur arbetsmarknaden ser ut. Han ser ekonomin som experimentell till sin karaktär, där vi människor kan massor av olika saker som vi på olika sätt kan använda oss av för att tjäna pengar. Det är svårt att förutse vad människor kommer att jobba med i den experimentella ekonomin men vi som arbetar med arbetsmarknadsfrågor kan rusta människor så att de kan anpassa sig.

Det finns vissa regelbundenheter i ekonomin, till exempel att regioner specialiserar sig inom verksamheter som är beroende av liknande resurser. De flesta regioner har en specialisering som människor anpassar sig till, och det är stor sannolikhet att det i regionen uppstår nya verksamheter som ligger nära de som redan finns.

I Martins ekonomiska ontologi finns det i grunden för en regions utveckling en resursbas, som är det som behövs för att producera en vara eller tjänst (exempelvis arbetskraft). Ovanpå resursbasen finns en industriell struktur (både privat och offentlig verksamhet, både varor och tjänster). Den stora uppgiften för verksamheter är att organisera och samordna resurserna i regionen för att producera något. Den ekonomiska ontologin fokuserar på människor som en resurs och hur de fördelas in i olika företag som organiserar resurserna och framför allt hur människor rör sig och gör nya saker (experimenten).

Kompetenser

Kompetenser är svåra att definiera och mäta, men alla är överens om att de är viktiga för hur en ekonomi utvecklas. Kompetenser antas ligga bakom produkter eller yrken, men kompetenserna i sig är ofta latenta. Det viktigaste är inte definitionen av kompetens, utan på vilket sätt kompetens spelar roll för hur människor rör sig på arbetsmarknaden.

Målet för Martin och hans kollegor blev att beskriva ekonomin som ett nätverk av människor som kan olika saker och rör sig mellan olika jobb. De har utvecklat ett förslag (Kompetensknippen, Henning och Nedelkoska, 2013) i form av en nätverkskarta som består av massor av olika punkter som var och en representerar en bransch (grupperade och visualiserade med olika färger som visar närliggande branscher). Mellan punkterna finns länkar som visar hur människor byter jobb mellan dem.

– Modellen visar ett mått på hur styrkan i arbetsrörlighet mellan branscher ser ut. Jag tror också att det är ett mått på hur användbara kompetenser är inom en bransch jämfört med en annan. De branscher som ligger nära varandra använder ganska lika kompetenser. Men kompetenserna är fortfarande latenta – det finns inga namn på vad de faktiskt innebär, sa Martin.

Men på senare år har det enligt Martin skett en revolution av verktyg som är användbara för att sortera kompetenser. I Sverige kan vem som helst kostnadsfritt ladda ner alla jobbannonser från Arbetsförmedlingens hemsida. Med hjälp av Arbetsförmedlingen Jobtechs onlineresurser har Martin och hans kollegor byggt en textanalysmodell som plockar ut beskrivningar över kompetenser i olika jobb. Genom att märka dem med jobb- och branschkoder får de fram kompetensbeskrivningar för olika yrken.

Det går också att mäta med olika ekonomiska modeller hur nära olika jobb ligger varandra. Martin med kollegor har lyckats få fram en nätverksbild av ekonomin, baserad på likheter i annonstexter där det går att zooma in olika yrken. Ju mer relaterade två olika jobb är, desto fler byten sker mellan jobben. Det är fördelaktigt för en person att byta mellan två relaterade jobb eftersom man då kan använda en del av den kompetens som man redan har. Arbete pågår också med att skapa system för att ta reda på var de som rör sig till nyskapade jobb kommer ifrån – från relaterade jobb eller har de behövt lära sig helt nya kompetenser?

Dessa nya metoder gör att vi kan tänka mer dynamiskt kring vilka arbeten och kompetenser som finns i vår region, alltså tänka på vad människor ”nästan har” för kompetenser, inte bara vilka kompetenser de redan har. Det gör det också möjligt att definiera tänkbara branscher i vår region – sådana som ligger nära de vi redan har.

Martin betonar att den matchningsproblematik som ofta nämns i debatten minskar ifall man tänker mer dynamiskt kring människors kompetenser. Människor ligger inte i fasta fack utan kan utveckla sina kompetenser. Ingen kan egentligen svara på vilken den perfekta matchningen är – och vill vi ens ha en sådan?

– Man kan misstänka att väldigt många av de yrken där det är svårt att få folk är de som är mindre attraktiva på grund av att de är slitsamma och lägre betalda, så det är inte så konstigt att där finns en rekryteringsproblematik.

– Svensk arbetsmarknad fokuserar traditionellt på att ta hand om de människor som redan är inne i stugvärmen och jobbar. Huvudproblemet är det skulle behövas fler med "inträdesbiljett" till en modern arbetsmarknad. Det viktigaste är att ta reda på hur folk kan få ett jobb. Vi behöver tänka på vad folk ”nästan” har för kompetenser så att de kan få ett jobb.

Tips!

Martin Henning har skrivit boken Evolving Regional Economies, där du kan läsa mer om ekonomisk ontologi och synsättet på den experimentella ekonomin.

Grunden i FFIA-modellen är att socialsekreterare och arbetsmarknadskonsulent arbetar nära tillsammans och har ett familjecentrerat förhållningssätt. Syftet är att få ut föräldern i försörjning genom arbete eller studier. Genom att tidigt sätta hela familjen i fokus, och möta föräldern där hen är i sin livssituation, kan man stötta och ge insatser i de delar som har betydelse för att få en självförsörjning. Det gäller att få i gång flera processer samtidigt: dels att rusta föräldern för självförsörjning, dels att stötta i att vara förälder i ett utsatt läge. Syfte är att nå så jämlika förutsättningar som möjligt för barn i Göteborg.

Vinster och motivation i fokus

Daniel berättar att FFIA rent praktiskt handlar om samarbete och samordning. När en förälder med familj blir aktuell för FFIA träffas socialsekreterare, arbetsmarknadskonsulent och deltagaren tillsammans under flera möten. De använder samtalsmallar för att gå igenom vinsterna med att komma i självförsörjning, som att få ordning på hushållsekonomin och att bryta utanförskap. I fokus står att motivera till förändring genom att möta familjen där de är och diskutera vilken stöttning som behövs.

Med hjälp av samtalsmallen, som också kan fungera som målbild, samtalar de om sex delar som ingår i att få kontroll över sin livssituation: Hushållsekonomi, Nätverk, Välfärdssystemet, Bostad, Förskola och Hälsa. Man går igenom de olika delarna av livssituationen, vilket stöd som behövs, vad individen har för yrkesmål, om yrkesmålet är realistisk för situationen, individens studiebakgrund, behov av sjukvård, eventuell utredning av barn med mera. Till verksamheten kommer ofta personer med multipla utmaningar, och genom samtalen får man en samlad bild över familjesituationen och kan sätta in lämpliga insatser. Man gör en genomförandeplan med del- och slutmål och ser till att sätta i gång alla processer parallellt för att komma framåt på ett effektivt sätt.

Exempel Caroline

Anki berättar om ett case: Caroline (påhittat namn) är 35 år och ensamstående med två barn. Hon har haft ett långvarigt missbruk men slutade när första barnet kom. Hon har ingen kontakt med pappan till barnet och inget nätverk för hjälp med hämtning och lämning av barnen med mera. Caroline har växt upp i dysfunktionell familj, har gått nio år i skolan och har ingen arbetslivserfarenhet.

Hon fick först utifrån ordinarie arbetssätt en heltidsanställning, men den avslutades efter tre månader eftersom hon var borta mycket på grund av vab och egen sjukdom. Sen skrevs hon in i FFIA. Där gick de igenom vilka hinder som fanns för henne att arbeta och satte in relevant stöd. Caroline själv fick remiss till psykolog, hon och barnen fick familjestöd och det gjordes en utredning av det ena barnet. Caroline hade sedan tidigare en dröm om att studera till fritidspedagog men hon hade inte slutförda betyg från nian och trodde heller inte att hon kunde klara av att studera. Hon fick i stället gå studiemotiverande folkhögskola, där man under tre månader får testa att studera med bibehållet försörjningsstöd. Idag studerar hon till fritidspedagog.

– Om man hade avslutat efter de första insatserna utifrån det ordinarie arbetssättet och gjort om processen någon annanstans, och inte tagit hänsyn till det som finns i livet som påverkar, då kanske hon inte hade kommit vidare. Egentligen är vårt uppdrag att hon ska komma i arbete eller studier. Men för att nå det målet behöver man ta hänsyn till hela hennes livssituation, sa Anki.

Exempel Tony

Nadja berättar om ett annat case. Det handlar om Tony, 42 år, ensamstående med två barn varav ett har särskilda behov. Han har gymnasieutbildning och har haft ett fungerande arbetsliv men har varit sjukskriven i fem år på grund av psykisk ohälsa. Han har haft ett alkoholmissbruk men är nykter nu. Han vill hitta tillbaka till ett fungerande arbetsliv utifrån sina förutsättningar.

et gjordes först en kartläggning av Tonys förmågor och förutsättningar. Sedan inleddes motiverande samtal, de hjälpte honom med ansökningshandlingar utifrån hans nya yrkesmål och han fick delta i en gruppaktivitet med yrkesorientering. Han fick börja arbetsträna för att få struktur, rutiner och ett socialt sammanhang och därefter övergick det till praktik.

Det täta samarbetet med socialtjänsten ledde till en remiss för utredning av hans ena son. Tony fick och föräldrastöd och socialsekreteraren kunde samla underlag från sjukvården för att Tony skulle få kodning hos Arbetsförmedlingen för sin psykiska ohälsa.

Resultatet blev att familjens förutsättningar förbättrades. Sonen fick diagnosen adhd och fick stöd i skolan. Tony kunde slappna av och fokusera på jobbet. Han fick fortsatt föräldrastöd, hans hälsa förbättrades och han är fortsatt nykter. Praktik på stadsmiljöförvaltningen blev till OSA-anställning som en insats på väg till ordinarie arbetsmarknaden.

– Detta visar att när man tar hänsyn till hela familjens förutsättningar blir det en mer hållbar planering, betonade Nadja.

Sammanfattning av FFIA

Anki, Daniel och Nadja sammanfattar FFIA på följande sätt:

• Motivationsskapande arbete utifrån vinster för familjen med fokus på barnen
• Gemensam familjecentrerad kartläggning där fokus läggs på hela familjens förutsättningar för arbete
• FFIA ger information om vilka insatser och stöd det finns för barn och familjer inom Göteborgs stad (exempelvis gratis läxhjälp, aktiviteter, Fritidsbanken m.m.)
• Tydlig ansvarsfördelning mellan socialsekreterare, arbetsmarknadskonsulent och deltagare där nödvändiga insatser kopplas på parallellt.
• Bidrar till en mer hållbar livssituation och självförsörjning för barnfamiljer som är aktuella för ekonomiskt bistånd.

Projektet FFIA håller på att utökas. Målet är att 50 procent av dem som skrivs in ska erbjudas insatsen.

Kungsbacka kommun har gjort en resa från att 2018 ha betalat ut knappt 39 miljoner kronor i försörjningsstöd till att 2023 betala ut knappt 28 miljoner kronor. 2018 fick de ut 74 personer i arbete och 2023 var det 115 personer. 2024 var det 154 som kom ut i arbete.

De har arbetat också med att minska sina handläggningstider. 2018 tog det 7 dagar från ansökan till första kontakt och 14 dagar till beslut. 2023 hade det minskat till 1,4 dagar respektive 3,1.

I Kungsbacka tillhör arbetsmarknadsfrågorna Förvaltningen för gymnasium och arbetsmarknad, som består av de tre gymnasierna respektive Kompetenscentrum. På Kompetenscentrum finns enheter för studie- och yrkesvägledning, vuxenutbildning, arbetsmarknad, etablering och myndighet.'

Arbetsplatskulturen i Kungsbacka grundas i hörnstenarna Samarbete, Tänka nytt, Göra nytt, Leverera och Välkomna. Sedan tio år utbildas alla chefer i Utvecklande ledarskap och sedan 2021 utbildas alla medarbetare i Utvecklande medarbetarskap.

1 maj 2028 skedde en stor organisationsförändring och de började också arbeta med ett nytt förhållningssätt. Kungsbacka var med i ett projekt finansierat av Vinnova, med syftet att bidra till samhällsutveckling samt fokusera på invånarens eget ansvar för sin utveckling och väg till försörjning och etablering. Det fick till följd att politikerna gav i uppdrag att införa en ny arbetsmodell i Kungsbacka och skifta från ett socialtjänstperspektiv till ett arbetsmarknadsperspektiv.

– Att byta perspektiv var ingen värdering utan ett vägval. Men idag säger vi att det är en värdering för vi ser att vi gjorde helt rätt, säger Karin.

Tidigare perspektiv och arbetssätt kännetecknades av fokus på biståndsrätt, fördjupad individkartläggning, omhändertagande, tillitsfulla och beprövade metoder samt långa processer. Nu när de jobbar enligt arbetsmarknadsperspektivet gäller i stället:

• Fokus på självförsörjning
• Arbetsplats först
• Eget ansvar – matchning
• Utmanande arbetssätt
• Snabba insatser
• Systematisk uppföljning

Målet är att kommuninvånarna ska bli självförsörjande – genom studier och arbete – och kunna ta ansvar för sina egna liv.

Men vad innebär detta för alla medarbetare och vilken förflyttning måste medarbetarna göra för att i sin tur kommuninvånaren ska kunna göra sin förflyttning?

• Orden påverkar oss människor och våra resultat (hur vi kommunicerar med kommuninvånarna och våra samarbetspartners.
• Arbete är en friskfaktor – för individ, familj och samhälle
• Öppenhet, respekt och ansvar – människor både vill och kan ta ansvar för sina egna val och handlingar.
• Höga förväntningar leder till höga prestationer (det gäller medarbetarna, cheferna, politikerna – i alla riktningar).

Vilka är framgångsfaktorerna?

Värdering/kultur: handlar om arbetsmarknadsperspektivet, arbetskulturen och tro på kommuninvånarna (alla kan någonting).

Organisation – systematik: organisation – effektiv och flexibel, processer, motprestation, arbetsplats först (att individen snabbt kommer ut på en arbetsplats/praktikplats så snart som möjligt) och systematisk uppföljning

Förhållningssätt: snabbaste vägen till självförsörjning (vad är bäst för just denna individ), mod, utmana (både invånarna och oss själva) samt håll i och håll ut (både organisatoriskt och gentemot invånarna).

Systematisk uppföljning är en viktig del i arbetet. Bland annat följer de upp kommuninvånare varje vecka med handläggare och arbetsgivare, och alla som arbetar på enheten följer upp mål samt utvärderar och analyserar insatser och resultat en gång per månad. Målen följs upp med hjälp av stödfrågor på enheterna tillsammans med samordnare och chef. Därefter tas uppföljningen upp i deras ledningsforum.

Anette och Karin sammanfattar de genombrott som de ser att Kungsbacka har gjort och som bidragit till ett gott resultat:

• Tillitsfullt arbete mellan politikerna och förvaltningen, med en tät dialog och stor transparens
• Organisationsförändringarna – för att nå flexibilitet och effektivisering
• Processerna – att vara processtrogen
• Arbetsmarknadsperspektivet
• Systematisk uppföljning

Kristina Alstam, lektor och forskare på Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet

Kristina berättar om samverkan och metodstöd utifrån studien ”Att leda för trygghet. Samarbete och strategiskt ledarskap för säkerhet och trygghet i särskilt utsatta områden” (2021). ”Särskilt utsatta områden” är Polisens term; forskningen benämner det i stället som ”politiskt och ekonomiskt exkluderade områden”.
Studien genomfördes i Botkyrka (Stockholm), Hjällbo (Göteborg), Araby (Växjö) och Ronna (Södertälje). Studien handlar om att koppla ihop policynivå (hur politikerna vill att vi ska göra) med att följa praktiker i samverkan och se om det går att arbeta så som brottspolitiken vill. Om inte, varför?

Studien har följt aktörerna SSPF (samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritid), LUL-grupper (lagen om unga lagöverträdare), Brå-grupper (strategisk grupp på ledningsnivå, I Göteborg heter det ”Trygg i…”) samt Lokalt tillskapade organ (till exempel för att bereda frågor om olika aktiviteter).

Brottsförebyggande rådet har producerat en mängd metodstöd när det gäller trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete. Gemensamt för dessa är att de rekommenderar att arbeta enligt det så kallade Hjulet:

1. Samla in information
2. Problemanalys
3. Systematisk planering av insats
4. Insatsens genomförande
5. Utvärdering av insatsen

Kristina berättar om två övergripande resultat för studien som visar på att metodstöden är svåra att använda i praktiken:

1. Metodstöden levererar övergripande råd, medan det i praktiken sker ett myller av händelser, personer, situationer och händelsekedjor.
2. Metodstöden exemplifierar arbetsgången med avgränsade situationer, medan det i praktiken behandlas få avgränsade situationer.

Metodstöden ger pedagogiska exempel på hur man ska arbeta, men det blir ett översättningsproblem på det sättet att det är svårt att använda dem som en resurs i det praktiska arbetet. Exemplen stämmer inte så väl överens med situationer i verkligheten.

När det gäller samverkan visar studien att det förekommer svårigheter på grund av att organisationslogiker hos de olika aktörerna krockar med varandra. Det finns också en tendens att det man vet om området eller problematiken och som man vill åtgärda kan blockeras på grund av bristande mandat eller resurser.

Det finns också gränser för samverkan. Studien visade att samverkan fungerade bra när man fann ett lämpligt objekt att gemensamt adressera (till exempel enklare normbrott som misshandel, upphittad narkotika m.m.). Då vet de flesta aktörer vad de ska göra och hur man ska använda sig av varandra. Men när det handlade om nätverksbaserat våld, dödligt våld eller narkotikahantering i större skala har de inte tillgängliga strategier för samverkan. Med andra ord är det svårt att arbeta med flera av de problem som polisen menar specifikt kännetecknar de särskilt utsatta områdena.

Vad kan samverkan vara eller bli i de här områdena? Kristina nämner olika exempel:

• Samverkan som uppskjuten handling: Aktörerna träffas och lär känna varandra men kommer inte längre än till just samverkansmöten – problemet kvarstår.
• Samverkan som bygger handlingsallianser, där vi kommer åt att faktiskt göra något. Exempelvis genom att man lär känna den andra aktören, lär sig om en viss kompetens, bygger tillit, känner sig trygg med gruppen och vill hjälpas åt.
• Samverkan kan omöjliggöra handling: Det visar sig att samverkan inte var det som var lösningen i just den här situationen.

Olika aktörer inom samverkan kan ha olika organisationslogiker. Det finns de byråkratiska organisationerna (ex. Polisen, skolan), som har en formell position och styrs av regler och rutiner. Sen finns meritokratiska organisationer (ex. universiteten), som har mer fria flöden av idéer och där det är den bästa idén som ska användas. Det förekommer också adhocrati där man handlar snabbt – det är hög grad av osäkerhet men vi måste göra något.

Det finns också olika typer av kunskap som mötes när man samverkar:

• Tyst kunskap (oartikulerad, intuitiv, svår att överföra, kontextberoende och personlig) möter explicit kunskap (manifest, lätt att tala om, nedteckna och överföra)
• Individuell kunskap (lagrad inuti tjänstepersonen, försvinner om personen byter arbete) möter kollektiv kunskap (tillhör organisationen, synlig i dess normer, rutiner och procedurer)
• Hjärnans kunskap (individuell och explicit, baseras på teorier eller begrepp) och förkroppsligad kunskap (individuell och tyst, handlingsorienterad)
• Kodifierad kunskap (kollektiv och explicit, syns i skrivna regler och rutiner) och inbäddad kunskap (kollektiv och tyst, manifest i kollektiva normer, kontextberoende och används ofta när inga skrivna regler finns att tillgå)

Alla dessa kunskapsformer möts i samverkan och det skiljer sig åt vilka av dem som får företräde.

I de flesta fall där samverkan sker är det komplexa ärenden med många olika trådar men med en avgränsad insats. Brå:s förordade arbetssätt att arbeta systematiserat och samverkande är inte anpassat efter den typen av situationer.

Några problem som kan uppstå kopplat till samverkan är hur man ska samla information och från vem. När har man fått tillräckligt med information för att planera en god insats och hur värderar man den i ljuset av de rykten som vanligtvis uppkommer? Oklarheter finns också när det gäller vilken typ av kunskap man ska använda.

Eftersom Brås metodstöd inte ger mycket hjälp visar studien att lösningen i stället blir att man jobbar så som man alltid har jobbat och där samverkan inte spelar så stor roll, att man använder snabba tillfälliga lösningar eller att rutiner får styra – det sistnämnda med friktionen kring vems rutiner det är som har företräde.