Organisering av aktiveringsinsatser på arbetsmarknaden

De kommunala arbetsmarknadsenheterna utför vanligtvis arbetsmarknadsinsatser på uppdrag av Arbetsförmedlingen eller socialtjänsten. Uppdragsgivaren gör en utredning som utgör underlag för valet av insats. Skulle effektiviteten och kvaliteten i insatserna öka om ansvaret för att utreda och bedöma inför val av insats förflyttades till de kommunala arbetsmarknadsenheterna?

FoU i Väst har med stöd av arbetsmarknadsenheterna i Göteborgsregionen i uppdrag att bygga upp en kunskapsplattform kring det kommunala arbetsmarknadsuppdraget. Syftet är att på olika sätt bidra till den regionala kunskapsuppbyggnaden.

Arbetet startade 2013 och under de första två åren genomfördes en kartläggning av de kommunala arbetsmarknadsinsatserna i de 13 GR-kommunerna. Kartläggningen var i huvudsak deskriptiv med fokus på att beskriva verksamheternas organisering, omfattning och innehåll.

Vem bör utreda individens behov och förutsättningar?

En fråga som väcktes i samband med kartläggningen knyter an till det faktum att de kommunala arbetsmarknadsenheterna vanligtvis utför arbetsmarknadsinsatser på uppdrag av antingen Arbetsförmedlingen eller socialtjänsten. Innan ett uppdrag ställs till arbetsmarknadsenheten gör uppdragsgivaren en utredning av individens behov och förutsättningar – en utredningen som utgör underlag för valet av insats.

Intervjuer med arbetsmarknadsenheternas personal visade emellertid att man ofta fick omvärdera den bedömning av förutsättningar och behov som uppdragsgivarna hade gjort. Intervjupersonerna förde en del resonemang kring tänkbara orsaker. Man hänvisade bland annat till uppdragsgivarnas höga arbetsbelastning och otillräckligt med tid för att inhämta den kunskap om individen som behövs för bedömningen. Ett annat skäl som angavs var att den kommunala arbetsmarknadsenheten, till skillnad från Arbetsförmedlingen och socialtjänsten, inte är en myndighet med makt över individens ersättning. Att inte ha den makten uppfattades bidra till att en mer förtroendefull relation skapades, vilket i sin tur upplevdes bidra till en snabbare och mer träffsäker bedömning av individens förutsättningar och behov.

Slutsatsen som intervjupersonerna själva drog var att effektiviteten och kvaliteten i insatserna skulle öka om ansvaret för att utreda och bedöma inför val av insats förflyttades till ”utförarledet”, det vill säga de kommunala arbetsmarknadsenheterna.

Vad säger forskningen?

Diskussionen kring den här frågan fortsatte inom ramen för kunskapsplattformen och i dialog mellan arbetsmarknadsenheternas chefer och FoU i Väst beslutades att under 2015 titta närmare på om det finns tillgänglig forskning som belyser den här typen av organisatoriska frågor med koppling till insatsernas effektivitet och kvalitet. Om detta handlar den här rapporten.

Kontakt