Rapport

Framtidens hemtjänst? Utvärdering av Askimsmodellen.

Om valfrihet/inflytande, förenklad biståndsbedömning och nya yrkesroller.

Det här är en utvärdering av en modell som prövades inom hemtjänsten i stadsdelen Askim i Göteborg under 2005-2006, den så kallade Askimsmodellen.

Utvärderingen har genomförts av Göteborgsregionen FoU i Väst.

Syfte: Ökad valfrihet och förbättringar för personalen

Det tvådelade syftet med projektet var dels att ge de äldre kommuninvånarna i Askim ökad valfrihet, större självbestämmande och ett direkt inflytande över de serviceinsatser som de blev beviljade, dels att tillvarata personalens kompetens och engagemang och förbättra arbetsmiljön genom att bland annat utveckla och renodla nya yrkesroller.

Det skulle uppnås genom att arbeta med förenklad biståndsbedömning, att erbjuda vårdtagarna att utifrån beviljade timmar välja serviceinsatser från en servicemeny samt att omorganisera hemtjänstarbetet i två olika inriktningar, service och omsorg.

Utvärderingens slutsatser om Askimsmodellen

Slutsatserna är att de flesta var positivt inställda till projektets innehåll. Samtidigt hade man vid projektets slut ännu inte nått fram till projektets alla intentioner, vilket i rapporten påtalas som vanligt i alla förändringsarbeten. Utvecklingsarbetet fortsatte därför även efter projekttidens slut samtidigt som man beslutade att försöket skulle övergå i ordinarie verksamhet.

Vid utvärderingens slut kunde utvärderaren konstatera följande:

Förenklad biståndsbedömning kan ha minst två betydelser, dels förenkling för vårdtagarna, dels förenkling av biståndsbedömarnas arbete.

I Askim handlade det framförallt om att göra det enklare för vårdtagarna, att på ett lättillgängligt sätt erbjuda en service som vårdtagaren själv kunde bestämma över. Förenklingen bestod i en förenklad blankett för utredningen och att biståndsbedömarna inte skulle göra hembesök vid ansökan om serviceinsatser. Vårdtagarna erbjöds att välja serviceinsatser från en ”servicemeny” utifrån beviljade timmar. Omsorgsinsatser utreddes på samma sätt som tidigare.

Biståndsbedömarna var positivt inställda till projektets innehåll. De upplevde att vårdtagarna erbjöds större inflytande, framförallt kring när hemtjänsten skulle utföras. Sättet att organisera verksamheten gjorde också att vårdtagarna i större utsträckning fick den hjälp de var beviljade, det vill säga både service och omsorg. Vid det tidigare sättet att arbeta fick ofta serviceinsatser stå tillbaka till förmån för omsorgsinsatser. Biståndsbedömarnas eget arbete verkade dock inte nämnvärt förenklas.

Vårdtagarna fortsatte att framförallt välja städning, inköp och tvätt. Mellan de två åren var det ingen påfallande förändring i utförda aktiviteter. Det fanns vid samtalen med vårdtagarna olika förklaringar till det. Det handlade till exempel om att en del insatser utfördes av anhöriga, att om man hade ansökt om en viss insats så var det den man önskade få utförd, eller att om man skulle ansöka om utökat bistånd skulle det också kosta mer.

Svaren som gavs vid samtalen med vårdtagarna handlade väldigt sällan om val mellan olika alternativ utan snarare om en önskan om inflytande kring hjälpens innehåll och tidpunkt för utförandet samt betydelsen av vem som utförde tjänsten.

I Askim upplevde vårdtagarna trygghet och inflytande i väldigt hög grad, vilket i sig verkade leda till en upplevelse av valfrihet. Den goda relationen mellan vårdtagarna och kontaktpersonerna medförde att vårdtagarna kände sig trygga att formulera sina önskemål och behov och få dem tillgodosedda. Det i sig gjorde att vårdtagarna upplevde att de kunde välja.

Eftersom vårdtagarna redan före projektet var väldigt nöjda med hemtjänsten i Askim är det dock svårt att dra för bestämda slutsatser om att alla positiva omdömen var projektets förtjänst. Å andra sidan lyckades man behålla vårdtagarna nöjda och till och med öka upplevelsen av inflytande och trygghet, trots en stor organisationsförändring.

Utifrån förväntade scenarion med ökad andel äldre i befolkningen som bor kvar hemma oavsett hjälpbehov, förefaller det viktigaste området att satsa på inför framtiden vara personalens kompetens och engagemang. Inte minst stöder denna utvärdering det antagandet. Om vårdtagaren känner trygghet genom att bli bemött med respekt och utifrån egna behov, kräver det en kompetent personal som trivs med sitt jobb.

Ett sätt att göra det möjligt skulle kunna vara det som genomfördes i Askim, att renodla yrkesrollerna för undersköterskorna. Den övervägande delen av undersköterskorna var positiv till att den tidigare komplexiteten i arbetet nu hade renodlats. Men det skilde sig mellan serviceteamet och omsorgsteamen. Medan det var cirka hälften i serviceteamet som var positiva var nästan alla i omsorgsteamen det. Det var alltså tydligt att personalen upplevde omorganisationen som i grunden bra men också att det fanns en skillnad mellan de två teaminriktningarna.