Rapport

Tillsammans är man mindre ensam

En utvärdering av träffpunkters betydelse för äldres hälsa och välbefinnande.

Våren 2015 gav tre stadsdelar i Göteborgs Stad (Centrum, Västra Göteborg och Örgryte-Härlanda) i uppdrag till FoU i Väst att utvärdera den hälsofrämjande och förebyggande verksamheten i äldreomsorgen med fokus på träffpunkterna. Syftet var att undersöka i vad mån och på vilket sätt träffpunkter som riktar sig till äldre personer upplevs främja deltagarnas hälsa (fysiskt, psykiskt och socialt) samt vilka grupper som deltar i denna verksamhet.

Möjlighet till aktivitet, stimulans och sociala relationer

Resultatet visar att träffpunkterna upplevs som ett positivt socialt sammanhang som skapar möjligheter till aktivitet, stimulans och sociala relationer. De främsta motiven till att gå dit är för att delta i en viss aktivitet eller för att träffa andra. Intervjuerna vittnade om att man går dit för att minska ensamheten, få stimulans och glädje eller för att göra nytta. De flesta som deltog i verksamheten hade gått dit i mer än ett år. De som börjar gå dit fortsätter gärna att göra det, vilket innebär att antalet ständigt fylls på. Detta kan medföra svårigheter i framtiden med tanke på att antalet äldre i befolkningen ökar.

Vilka är besökarna?

Även om deltagarna är mycket nöjda med verksamheten finns det en utmaning i hur träffpunkterna ska kunna motsvara behov och intressen hos den heterogena gruppen deltagare som åldersmässigt tillhör två olika generationer.

På frågan om vilka grupper som träffpunkterna når, är det en majoritet kvinnor (86 %) som går dit. Medianåldern för gruppen som besvarade enkäten var 75 år med en spridning mellan 61 och 102 år. Åldersprofilen skilde sig något åt mellan de tre träffpunkterna, vilket avspeglade befolkningssammansättningen i dessa stadsdelar.

Andelen män var dock lägre än i befolkningen, vilket vittnar om att träffpunkterna har svårt att attrahera dem. Likaså var andelen utlandsfödda lägre jämfört med befolkningen i stadsdelarna Centrum och Örgryte-Härlanda. Med tanke på att det finns en ökad risk för ohälsa och självmord bland män finns det skäl att undersöka hur man bättre skulle kunna nå denna grupp. Motiv till att nå utlandsfödda äldre är bland annat för att stärka social inkludering och bättre tillgång till samhällets välfärdstjänster. Problem med att nå just män och utlandsfödda är inget nytt för denna utvärdering utan har tidigare lyfts fram i en kunskapsöversikt över interventioner för ett hälsosamt åldrande.

Träffpunktsdeltagarna hade högre utbildning än genomsnittet i Göteborgs Stad, vilket kan tolkas som att träffpunkterna når ut till en grupp resursstarka pensionärer. Men detta avspeglar snarast befolkningsprofilen i de aktuella stadsdelarna. Samtidigt visade sig deltagarna bestå av en större andel med hälsoproblem och funktionsnedsättning än i nationell statistik. Andelen som använder hemtjänst var också högre än genomsnittet i två av tre stadsdelar som ingick i studien, vilket talar för att gruppen är i behov av en hälsofrämjande miljö.

Träffpunkternas effekt på deltagarnas hälsa

Som svar på frågan vilken betydelse träffpunkterna hade för deltagarnas hälsa och välbefinnande svarade 96 procent att de mådde bättre sen de började gå till en träffpunkt. Tre fjärdedelar svarade att de gjorde det i ganska hög eller mycket hög grad. Träffpunkten upplevdes främst spela roll för deltagarnas psykiska hälsa och sociala kontakter och i mindre grad för den fysiska hälsan. Flera av intervjupersonerna berättade att de hade kunnat bryta social isolering, nedstämdhet och fått minskad ångest sen de började gå dit. Det faktum att utvärderingen bygger på deltagarnas självrapporterade hälsa är en styrka. Information om upplevd hälsa verkar vara viktigare än diagnoskriterier för att förutsäga risk för ohälsa och förtidig död enligt en större metastudie.

Rapporten innehåller rekommendationer till fortsatt utveckling av träffpunktsverksamheten samt förslag till fortsatta studier på området.