Rapport

Ungas insteg på arbetsmarknaden i Västra Götaland

En genomlysning av insatser och samordning på lokal, regional och nationell nivå.

Har ungdomar i Västra Götaland som behöver stöd i att komma in på arbetsmarknaden tillgång till fungerande insatser? Är insatserna samordnade på ett effektivt sätt?

Dessa två frågor står i fokus i den här rapporten som FoU i Väst har skrivit på uppdrag av Västgruppen inom beredningen för hållbar utveckling (BHU), Västra Götalandsregionen.

Rapporten pekar också på utvecklingsområden och lämnar rekommendationer på vad som kan förbättras inom det här området.

Bakgrund

Studien visar att utbudet av ungdomsinsatser är omfattande och att kommunernas och Arbetsförmedlingens insatser i viss mån kompletterar varandra. Framförallt handlar det om att kommunerna går in med insatser i ett tidigt skede och att man har insatser som fungerar för personer i ”mellanskiktet”, det vill säga de som har behov av ett mer omfattande stöd, men som inte uppfyller kriterierna för att få tillgång till den typen av insatser från Arbetsförmedlingen.
Samtidigt finns glapp i systemet – framförallt saknas tillgänglighet till stöd via psykiatrin, ett flexiblare utbud av utbildningsinsatser och en större tillgänglighet till arbetstillfällen. Att i synnerhet kommunerna har en stor potential att öppna upp för att ta emot unga arbetslösa (och nyanlända) betonas och här behöver kommunerna skifta från ”insats-perspektiv” till kompetensförsörjningsperspektiv i samarbetet kring målgruppen.
Lokala förutsättningar lyfts också fram. Att arbetslöshetsnivåerna skiljer sig markant mellan olika kommuner i regionen är ett exempel. Att små kommuner allmänt har svårare att erbjuda ett brett utbud av insatser och att tillgången på arbetstillfällen kan vara begränsad är andra exempel på lokala förutsättningar.
När det gäller samordningen av insatserna synliggörs flera utvecklingsområden. Att samtliga aktörer som involveras i de insatser som erbjuds inleder med en kartläggning av individen är ett exempel på parallella spår där samarbetet mellan organisationerna behöver förbättras. Trepartssamtal, där exempelvis en arbetsförmedlare och en medarbetare från kommunala arbetsmarknadsenheten tillsammans med individen formulerar en gemensam handlingsplan, är en strategi som kan överbrygga informationsglappet, men som inte tycks tillämpas i tillräcklig utsträckning. Ett annat exempel på parallella spår är de arbetsmarknadsprojekt som bedrivs vid sidan av ordinarie insatser. Projekten syftar till att komplettera ordinarie insatser, men här finns en risk att det snarare blir en överlappning och konkurrens om deltagare.
Exempel på motverkande processer finns också och här handlar det om hinder kopplade till regelverk. Kommunens insatser bedöms ofta vara särskilt relevanta för personer som har ett mer omfattande behov av stöd, men Arbetsförmedlingen har begränsade möjligheter att välja insatserna till följd av upphandlingsregler och regler kopplade till jobbgarantin för unga.