Västermodellen i Göteborg – ett sätt att öka barns delaktighet

Så här har Göteborgs stad arbetat för att öka barns delaktighet i socialtjänsten.

Under senare år har det framkommit att barns delaktighet i socialtjänsten är bristfällig och flera metoder och modeller har utvecklats för att öka barns brukarmedverkan. Ett exempel är Västernorrlandsmodellen. Göteborgs stad beslutade sig för att implementera den i flera av socialtjänstens barn- och ungdomsverksamheter och den fick då namnet Västermodellen.

Socialarbetare intervjuar barn

Modellen bygger på att intervjua barn som är eller tidigare varit aktuella inom socialtjänsten om deras syn på hur kontakten med socialtjänsten varit och hur de önskar att den skulle vara. Intervjuerna skrivs ut och analyseras i arbetslaget. Detta i kombination med socialsekreterarnas egna erfarenheter kan leda till förslag om verksamhetsutveckling, men också visa på vad som redan fungerar väl.

På detta sätt är modellen tänkt att bidra till en mer evidensbaserad praktik och lokal verksamhetsutveckling som tillvaratar barnens och socialarbetarnas erfarenheter och åsikter.

Följeforskningen

Göteborgsregionens forsknings- och utvecklingsenhet FoU i Väst har på uppdrag av Göteborgs stad bidragit med processtöd och följeforskning i arbetet med Västermodellen. Under den perioden har modellen implementerats vid 23 enheter vid olika typer av verksamheter inom socialtjänsten i Göteborgs stad. Syftet med följeforskningen har dels varit att följa implementeringen av Västermodellen för att se vilka behov det fanns under genomförandet att förändra och utveckla, dels undersöka om modellen bidrog till förändringar i hur verksamheterna arbetar och om barns delaktighet ökade.

Både socialarbetare och barn hade en positiv syn på intervjuerna

Resultatet visar att de flesta av de socialarbetare som tillfrågades ansåg att förberedelserna inför intervjuerna fungerade bra, men framför allt hade de en positiv bild av intervjuerna. De lyfte fram att det hade varit roligt att intervjua barn eftersom det inneburit att samtala med barn på ett annat sätt än de vanligtvis gör.

Barnen själva såg det också som mycket positivt att få ge synpunkter på verksamheten. Barnens feedback gav socialarbetarna ökad förståelse för vikten av att ha en kontinuerlig dialog med barnen. Flera socialarbetare kommenterade att en direkt följd av arbetet med Västermodellen var att de började fråga barnen på vilket sätt de vill ha kontakt.

Efter det första året ansåg 41 av 68 socialarbetare att arbetet med Västermodellen hade lett till ett eget lärande och utveckling och efter det andra året var det en högre andel (25 av 34) som upplevde samma sak. Socialarbetarna uttryckte också att de upplevde att det var lärorikt att lyssna på de inspelade intervjuerna och reflektera över hur de själva ställer frågor, något som kan bidra till ökad kompetens i barnsamtal. Ett annat positivt resultat var att olika enheter i samma stadsdel (exempelvis myndighet, utförare och funktionshinder) hade gemensamma analysseminarier, vilket ökade förståelsen för hur andra arbetar.

Samtliga tillfrågade enhetschefer, verksamhetsutvecklare och processledare ansåg att modellen borde införas i hela Göteborgs stad. Trots detta var det endast några få stadsdelar som fick till stånd en rutin för modellen som fortlevde flera år i rad. En förklaring till detta kan vara pandemin.

Arbetet med Västermodellen innebar att flera förslag till hur barns delaktighet skulle kunna förbättras togs fram. Det handlade till stor del om att träffa barnen oftare, träffa dem enskilt, informera dem inför möten om syftet med mötet, ta fram barnanpassat material, ta fram checklistor för att inte tappa bort hur barn ska göras delaktiga i processen etc. Vid uppföljningen efter två år var flera av förslagen genomförda och mycket informationsmaterial till barn och även metodstöd hade tagits fram.

Många förändringar som inte är så svåra att genomföra

De flesta förändringar som föreslogs kunde genomföras utan större kostnader eller förändringar i verksamheterna. En förutsättning som många lyfte fram var dock att för att kunna träffa barnen mer så behöver det finnas tid till det.

Enkätresultaten visar på saker som är viktiga att lyfta fram. Det fanns i stort sett ingen skillnad mellan de två mättillfällena när det gäller i vilken utsträckning socialarbetarna träffar barnen enskilt. Däremot var det fler som hade haft ett avslutande möte med barnet vid det andra mättillfället. Det var också fler socialarbetare vid det andra tillfället som ansåg att de kunde ha samtal med barn i den utsträckning de önskade. De hade också blivit säkrare på sin förmåga att prata med barn, framför allt vad gäller yngre barn.

Ett bidrag till en mer evidensbaserad praktik

Den här studien visar att det som är Västermodellens styrka är att socialarbetarna på ett enkelt och roligt sätt tar in barnens röster i verksamhetsutvecklingen. Det kan utgöra en bra start för att öka barns delaktighet i det dagliga arbetet.

Västermodellen fungerar väl som ett sätt att få del av brukarnas, i det här fallet barnens, synpunkter och förslag som sedan kan ligga till grund för verksamhetsutveckling. Modellen kan på det här sättet bidra till en mer evidensbaserad praktik och lokal verksamhetsutveckling som tillvaratar barnens och socialarbetarnas erfarenheter och åsikter. Modellen skulle kunna användas i socialtjänstens samtliga verksamheter – både med barn och vuxna.

Socialtjänsten behöver kompetens, medvetenhet och möjligheter att utveckla sitt professionella lärande på arbetsplatsen. Även om det är svårt att dra slutsatser om vilket avtryck Västermodellen satt i verksamheterna, framförallt vilka förändringar som skett tack vare modellen, tycks den som process bidra till lärande.