Australien en inspirationskälla i arbetet med nya socialtjänstlagen

Om ett år beräknas den nya socialtjänstlagen träda i kraft. Det kommer att innebära en stor omställning som syftar till att skapa en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. Kan vi hämta inspiration till det omställningsarbetet från Australien?

I den här artikeln görs jämförelser mellan Sverige och Australien när det gäller organisering av den sociala barn- och ungdomsvården, utredningsarbete, insatser, placeringar och stöd till ungdomar som lämnar samhällsvården.

Även om Sverige och Australien står inför liknande problem och båda strävar efter önskvärda förändringar, ligger Australien för närvarande före Sverige när det gäller forskning om och utveckling av nya metoder och tillvägagångssätt i socialt arbete. Flera metoder som utvecklats i Australien används för närvarande i kommunerna i Göteborgsregionen, till exempel Parenting Young Children och Signs of Safety.

För närvarande pågår ett forskningsprojekt i flera av Göteborgsregionens kommuner där Signs of Safety-modellen följs noggrant för att utvärdera dess effektivitet och potentiella förbättringar. Detta projekt syftar till att skapa en djupare förståelse för hur modellen kan implementeras och anpassas i en svensk kontext. Mer information om detta projekt finns här.

Utbyte med Australien

Jeanette Olsson, forskare vid Göteborgsregionens forsknings- och utvecklingsenhet FoU i Väst, har deltagit i ett internationellt utbyte för att utforska innovativa metoder inom social barn- och ungdomsvård i Australien. Målet med utbytet var att samla insikter som kan bidra till utvecklingen av svensk socialtjänst, särskilt med tanke på den nya socialtjänstlagen som planeras träda i kraft under 2025. Under sin vistelse var hon knuten till Monash University i Melbourne och hon reste till fyra delstater för att möta företrädare för socialtjänst, forskningsinstitut och frivilligorganisationer. Som en del i utbytet medverkade professor Philip Mendes vid Monash University i en gemensam konferens i Göteborg om stöd till ungdomar som lämnar samhällsvården.

– Det var mycket givande att få se hur olika delstater hanterar sitt arbete med den sociala barn- och ungdomsvården, samt den viktiga roll som civilsamhället och forskningsinstitut har i Australien, säger Jeanette.

Organiseringen av den sociala barn- och ungdomsvården i Australien

I Australien är den sociala barn- och ungdomsvården organiserad på delstatsnivå, vilket innebär att det inte finns någon övergripande nationell lagstiftning som styr dessa verksamheter. Varje delstat har därför utvecklat egna system och arbetssätt, vilket leder till variationer i hur arbetet bedrivs. Detta kan ses både som en styrka och en svaghet.

Fördelarna med en administration och budget på delstatsnivå är att enskilda små kommuner inte behöver bära hela kostnaden för kunskapsutveckling, uppföljning och utvärdering. Detta kan bidra till en mer likvärdig standard över hela delstaten, där alla kommuner har tillgång till samma resurser och stöd.

– Det finns fördelar med att organisera arbetet på delstatsnivå, som en centraliserad budget och likvärdighet i arbetet mellan olika kommuner, säger Jeanette.

Nackdelen är att det kan saknas flexibilitet och möjligheten att anpassa tjänsterna till specifika lokala kontexter. Eftersom varje delstat har sina egna regler och procedurer, kan det också vara svårare att uppnå en nationell standard eller implementera breda, övergripande reformer. Detta kan leda till inkonsekvenser och varierande kvalitet beroende på var i landet man befinner sig.

Sverige står inför andra utmaningar. Här finns en lokal autonomi i kommunerna, vilket innebär att varje kommun har stor frihet att utforma sina socialtjänstinsatser inom ramen för befintlig lagstiftning. Detta kan leda till stora skillnader i hur tjänsterna utförs och i vilken kvalitet som erbjuds.

I Sverige har det under senare år gjorts försök att utveckla en regional struktur för stöd och samordning. Länsstyrelserna har ett visst begränsat uppdrag, exempelvis i fråga om föräldraskapsstöd. Dessutom sker ett utvecklingsarbete med Regionala Stödstrukturer (RSS), men dessa är organiserade på olika sätt runtom i landet.

– I den nuvarande situationen med flera stora utmaningar och ett stort omställningsarbete som ska ske, framstår det som viktigt att det finns ett mer tydligt regionalt stöd till kommunerna från exempelvis RSS:er som Göteborgsregionen och länsstyrelserna, säger Jeanette.

Utredningsarbetet

I Australien är utredningsarbetet inom socialtjänsten organiserat på ett sätt som skiljer sig avsevärt från den svenska modellen. Alla delstater har ett centraliserat mottagande, där orosanmälningar tas emot och en första bedömning görs utan kontakt med föräldrar. Majoriteten av ärendena går inte vidare till utredning. De fall som behöver utredas fördelas sedan till lokala socialkontor och själva utredningen genomförs ofta under en betydligt kortare tidsperiod än i Sverige, ibland max en månad.

Varje delstat har egna modeller för utredningsarbete. Tre delstater använder Signs of Safety, en modell som utvecklades i Västra Australien på 1990-talet och som nu används i en majoritet av kommunerna i Göteborgsregionen. I södra Australien och delvis i New South Wales används en modell kallad Structured Decision Making (SDM). Andra delstater har utformat egna modeller, ofta med inslag från både Signs of Safety och SDM. BBIC (Barns behov i centrum), den modell som är vanligast i Sverige, används inte specifikt i någon delstat i Australien, men vissa delstater är inspirerade av den brittiska motsvarigheten till BBIC.

Den kortare utredningstiden i Australien kan ha både för- och nackdelar. En snabbare utredning kan minska stressen för de inblandade familjerna och frigöra resurser för att hantera fler ärenden. Samtidigt finns det en risk att viktiga detaljer förbises i en hastig process, vilket kan leda till mindre noggranna bedömningar och beslut.

I Sverige har vi länge diskuterat att mycket tid går åt till förhandsbedömningar och utredningar, och att det sedan är en mindre del av dessa ärenden som leder till en insats. Detta problem adresseras på olika sätt i Australien genom deras olika utredningsmodeller och tidsramar. Både i Sverige och Australien finns en önskan om att ha fler tidiga och förebyggande insatser för att minska behovet av omfattande utredningar och interventioner.

Jeanette påpekar att alla utredningsmodeller har sina för- och nackdelar och ofta kompletteras med exempelvis riskbedömningsinstrument. Det är därför viktigt att fortsätta med forskningen och utbytet av erfarenheter för att kunna utveckla och förbättra utredningsmetoderna ytterligare, både i Sverige och internationellt.

– Genom att studera Australiens olika modeller och deras tillämpning kan den svenska socialtjänsten få värdefulla insikter om hur utredningsprocessen kan förbättras och anpassas för att bättre möta de behov som finns inom den svenska kontexten, säger Jeanette.

Insatser

I Australien genomförs en stor del av socialtjänstens insatser av frivilligorganisationer, som har en lång och väletablerad historia inom socialt arbete. Delstaterna kontrakterar frivilligsektorn att genomföra både öppna insatser och placeringar, vilket gör att dessa organisationer spelar en central roll i barn- och ungdomsvården. Detta kan jämföras med den roll som exempelvis Bräcke Diakoni och Räddningsmissionen har för andra målgrupper inom socialtjänsten.

– Frivilligorganisationerna har en central roll i att genomföra både öppna insatser och placeringar, något som vi kan inspireras av i Sverige. Särskilt metoder som rapid response och wrap-around support kan vara värdefulla för oss, noterar Jeanette.

Rapid response Länk till annan webbplats. syftar till att erbjuda snabbt, intensivt och brett stöd till barn och ungdomar som är nära att behöva placeras utanför hemmet. Genom att ingripa snabbt och med omfattande stöd kan man i många fall undvika placeringar och istället hjälpa familjen att hantera sina utmaningar.

För barn som redan är placerade eller som har stora behov av stöd används wrap-around support. Det innebär att man ger brett stöd till ungdomen och familjen eller familjehemmet inom flera olika områden – psykiskt, fysiskt, socialt, praktiskt samt i form av utbildning. Syftet är att säkerställa att alla aspekter av barnets välbefinnande tas om hand, vilket ökar chanserna för en framgångsrik placering och långsiktig stabilitet.

En ny studie från FoU i Väst – Räcker det med ett familjehem – visar också på behovet av ytterligare insatser för placerade barn, och metoder som wrap-around support kan vara ett viktigt steg i den riktningen.

– Vi ser ett stort behov av att säkerställa att vi ger ett heltäckande stöd till barn och ungdomar som är placerade, säger Jeanette.

Ett exempel på en tidig insats är Best Beginnings Plus-programmet som erbjuder stöd till gravida kvinnor och nyblivna föräldrar. Programmet inkluderar regelbundna hembesök av yrkespersoner som ger stöd, råd och praktisk hjälp. Stödet kommer från yrkesverksamma som sjuksköterskor, lärare, socialarbetare och psykologer. Programmet riktar sig till blivande mammor med egna svårigheter och syftar till att förhindra att deras barn blir placerade. Man kan bli hänvisad till programmet före eller strax efter födseln och fortsätta tills barnet är två år.

– Jag fick vara med på hembesök hos mammor som var med i programmet och såg vilken betydelse stödet kan ha för dessa unga mammor med egna problem och bristande nätverk. De uppskattade att få besök varje vecka av en och samma person som de litade på och som de kunde dela sina problem och glädjeämnen med, berättar Jeanette.

Placeringar av barn och unga

När det gäller placeringsformer skiljer sig Australien markant från Sverige. Cirka en procent av barnen är placerade i båda länderna, men i Australien är familjehemsplaceringar vanligare än i Sverige, som har en högre andel placeringar på HVB-hem och institution jämfört med Australien. Särskilt nätverksplaceringar, där barnet placeras hos släktingar eller nära familjevänner, är vanliga i Australien. En stor majoritet av alla familjehemsplaceringar i Australien sker i nätverkshem, vilket gynnar barnets befintliga sociala band och har visat sig ge bättre resultat för barnets utveckling och välbefinnande. Även i Sverige rekommenderas att öka andelen placeringar i nätverkshem, men endast 17 procent av alla familjehemsplaceringar år 2022 var i nätverkshem. Läs gärna mer om detta på kunskapsguiden Länk till annan webbplats. .

– Australien fokuserar starkt på nätverksplaceringar, vilket vi kan lära mycket av för att stärka barnens sociala band även i Sverige, säger Jeanette.

De institutioner som finns i Australien har mindre enheter, ofta med max fyra ungdomar per enhet och i vissa fall endast en eller två ungdomar. Detta mindre format kan skapa en mer hemlik och stödjande miljö för de placerade barnen. Ungdomar som begår brott hanteras inte av socialtjänsten utan av Youth Justice, som har både öppna insatser och institutioner för att hantera dessa fall.

– Att ha mindre enheter för institutionsvård kan skapa en mer stödjande miljö för barn och ungdomar, något vi också bör överväga i Sverige, tillägger Jeanette.

Ursprungsbefolkningens roll i socialtjänsten

I Australien spelar ursprungsbefolkningens egna organisationer en central roll i socialtjänstens arbete, särskilt i delstaten Victoria där dessa organisationer nu tar över alla insatser för barn från ursprungsbefolkningen. Detta inkluderar både öppna insatser och placeringar.

– Ursprungsbefolkningens organisationer erbjuder kulturellt anpassade insatser som bättre svarar mot deras specifika behov. Det är avgörande för att minska deras överrepresentation i socialtjänsten, säger Jeanette.

Kulturellt anpassade insatser innebär att man tar hänsyn till barnens och familjernas kulturella bakgrund, traditioner och värderingar. Detta kan inkludera att använda språk och kommunikationssätt som är familjära och tillgängliga för dem, samt att involvera samhällets ledare och äldre i beslutsprocesserna. Dessa insatser syftar till att stärka familjernas och samhällenas egna resurser och förmågor, vilket i sin tur minskar behovet av externa interventioner och placeringar.

Ett exempel på hur denna interkulturella metod tillämpas är att man tillhandahåller stödprogram som är specifikt utformade för att möta behoven hos barn och familjer från ursprungsbefolkningen. Detta inkluderar att erbjuda rådgivning och stöd från personer som delar samma kulturella bakgrund och förstår de specifika utmaningar och styrkor som finns inom dessa samhällen. Genom att arbeta nära ursprungsbefolkningens ledare och organisationer kan socialtjänsten skapa en mer tillitsfull och effektiv arbetsrelation.

– Att lära från Australiens interkulturella metoder kan hjälpa oss att utveckla mer effektiva och respektfulla insatser för minoritetsgrupper i Sverige. Genom att anpassa våra metoder och bygga starka relationer med dessa grupper kan vi skapa en mer inkluderande och jämlik socialtjänst, säger Jeanette.

Stöd till ungdomar som lämnar samhällsvården

I Australien är stödet till ungdomar som lämnar samhällsvården både omfattande och lagstadgat, vilket innebär att ungdomarna har rätt till stöd åtminstone tills de fyller 21 år. Dessa insatser är avgörande för att underlätta övergången till självständighet och vuxenliv och inkluderar hjälp med boende, utbildning, sysselsättning samt socialt och emotionellt stöd.

Under hösten 2023 genomfördes en konferens om Leaving Care i Göteborg som en del av utbytet. Där diskuterades vikten av att ge långsiktigt stöd till ungdomar som lämnar samhällsvården. Forskning och erfarenhet visar att dessa ungdomar ofta står inför stora utmaningar, inklusive brist på stabilt boende, svårigheter att slutföra sin utbildning och problem med att hitta och behålla ett arbete. En ny statliga utredningen (SOU 2023:66 Länk till annan webbplats.) i Sverige föreslår att stödet till ungdomar som lämnar samhällsvården ska utökas till att gälla fram till 25 års ålder. Idag rekommenderas stöd till ungdomar som lämnar samhällsvården, men det finns inte lagstiftat som en rättighet och det är många ungdomar som inte får något stöd.

– Genom att utöka stödet till 25 års ålder skulle socialtjänsten bättre kunna möta behoven hos dessa ungdomar och ge dem en bättre start i vuxenlivet, förklarar Jeanette.

Göteborgsregionens kommuner har visat ett stort intresse för att utveckla stödet till denna grupp. Genom att samarbeta med barnrättsorganisationer och andra relevanta aktörer vill regionen säkerställa att ungdomarna får det stöd de behöver för att kunna leva självständiga och meningsfulla liv.

Jeanette ser fram emot att fortsätta arbeta med denna viktiga fråga tillsammans med kommunerna och barnrättsorganisationerna i framtida projekt.

– Genom att dra nytta av erfarenheterna från Australien och andra länder kan vi implementera liknande insatser och på så sätt förbättra förutsättningarna för ungdomar som lämnar samhällsvården i Sverige.

Jeanette hoppas att den kunskap och de erfarenheter som hon bär med sig från utbytet med Australien ska komma till användning i omställningen till den nya socialtjänstlagen.

– Genom att integrera insikter från Australien, såsom individuellt anpassade insatser och systematisk uppföljning, kan vi stärka våra egna praktiker och uppnå bättre resultat för barn och unga. Erfarenheterna från Australien har varit mycket värdefulla och jag hoppas kunna bidra med dem i arbetet med att utveckla vår egen socialtjänst.

Vill du veta mer?

Nyfiken på hur socialtjänsten arbetar med barn och familjer i Australien? Välkommen att kontakta Jeanette! Se kontaktuppgifter nedan.

Detta gör GR och medlemskommunerna med anledning av den nya socialtjänstlagen

Kontakt